Harnu bott här i ”vårt nya hem” i snart tre veckor. Börjar så smått

komma in i rutinerna.  Från att ha gått från en 1½ plans villa på 120 kvadrat till en tvåa på 56 kv. , är det mycket som får ställas om.

Att det är lättsammare här går inte att förneka. Här finns för det första inga trappor. Nog för att vi hade försökt samla det mesta på mittenvåningen hemma, men källarvåningen slapp vi inte undan.    Vi byggde ju om huset för en storfamilj

 

 

 

 

 

 

 

När alla träffades hemma vid olika  högtider, var vi som mest 35 pers.   Fast igår var vi 9 pers här också, det gick det med , med lite planering.  Som ordspråket säger / ” finns det hjärterum, finns det stjärterum”.

Vi försöker också gå ut och röra på oss, en gång om dagen mellan regnskurarna. Det behöver vi båda för att inte stelna till.       Min benskörhet / Osterios  hade jag gärna varit utan. Det var en besvärlig ”kompis”, smärtsam – oberäklig. Förstår nu vad min mor menade när hon kallade det för” Västerlundsbena”. Det är en ärftlig sjukdom.  Som mina mostrar också led av.      Nu ska vi ta våra  Rollatorer och gå och handla  lite Pingstmat och annat godis.

Dagens citat :  När vi slutar jämföra oss med andra blir allt så mycket enklare.

+8 gr ..                                                         vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tittar ut genom köksfönstret, upptäcker att vi får ”finbesök” av barnbarnsbarnet Saga 2 år. Hon har promenerat med farmor Madde och farfar Tomas med sin dockvagn, hela vägen från Kägelbanevägen  till Dallas för att hälsa på ”momma o poppa”.                Men nog tycker jag att vi borde få bättre Majväder att promenera i . Nu gäller det att ta på sig vinterkläder för att inte frysa.

Vi var också ute på en liten promenadrunda igår Men tänk det blåste så kallt, vi fick skynda på stegen för att komma hem till värmen.  Inte en fågel, förutom måsen, inte en humla , eller ens en fluga fanns därute.  Kanske mygglarverna har frusit ihjäl, så vi slipper den plågan. Junsele är ju känd för att vara ett ”mygghål”.

Senare på kvällen blev vi bjudna på grillat hos  Madde och Tomas. Premiär för grillat för vår del.  Stackars Tomas fick stå ute , fullt påklädd vid grillen, medan vi satt inne och väntadepå en jätte god middag. Med underhållning , sång och lek av Saga.

Dagens citat :    tacksamhet är den i särklass bästa medicinen mot självömkan.

+9 gr …                                              vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag trivs bra i min nya skrivarhörna. Nu slipper jag trängas i köket, som jag gjorde där hemma. Märkligt så fort man anpassar sig.  Arbetsstolen från arbetsterapin flyter också fint in , den är mig till mycket hjälp i hela lägenheten. Allt är så välanpassat här och vi har fått de hjälpmedel vi behöver, det känns väldigt lyxigt att få ha det så här.  Vi förstår också att det var rätt tid vi”gav oss iväg”. Vi saknar Holafors, men huset och tomten tog all vår kraft och energi. Här känns det som vi är på en lyxsemester.

Har också hittat mitt ”väderhål” här. En äldre farbror lärde mig för längesedan, hur man kan se vad det blir för väder, genom att  söka en öppning i horisonten söderut på himlen. Det kan vara över en öppen vy , mellan hus eller träd, långtifrån eller nära. Här var det enkelt, från balkongen ser jag bergen på andra sidan älven. Men kan någon säga mig vilka berg det är.? Det regnväder vi haft dom här dagarna har kommit därifrån.

Vill också visa ett träsnideri som Kjells morfar August Sundvall har  gjort år 1895.  Med bara en morakniv har han snidat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det,  ur ett helt trästycke..  Kjells mamma kallade det för ”linsmycke”. , till spinnrocken. Hon berättade också att han arbetade en vinter i timmerskogen, bodde i en skogskoja. Hela vintern snidade han på det som en fästmögåva till Kjells mormor Märta.  Det är också Morfar August Sundvall på kortet. Ramen har han tillverkat själv. Nu pryder det sin plats hos oss.

Dagens citat : Vårt liv är här och nu och bara vi kan välja vad vi vill göra med det.

+ 4 gr …                                               vi hörs  …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad jag saknar ”fotoväggen” hemifrån, varje morron vid frukost har jag hälsat alla godmorron.  Tittat in i deras vackra uttrycksfulla ögon. Skänkt dem en tanke och en god dag. Men någon sådan vägg fanns inte här på Dallas att hänga dem på, så vi lät dem stanna hemma i Holafors, förstärka husets själ.  Dom flesta av barnbarnen har hälsat på oss. Dom tycker att vi har det bra här.  Men det var roligare i Holafors sa 7 åringen Jacob, Där kunde man sparka boll utomhus.

Att det blev och är en omställning för oss alla förstår vi.  Känns som en skiljevägg, inte väg. Vi stannar kvar här, vi har gjort vårt jobb. Barnbarnen har sitt kvar, går vidare framåt i livet. Hoppas dom fått minnen, trygghet, erfarenheter att ta med sig ut i livet , från  alla våra härliga dagar och år  tillsammans i Holafors.                     Några flera utepromenader har det inte blivit. Det har regnat och varit kallblåst varje dag. Men i går fick jag en stund på balkongen. Solen sken så varmt och härligt, Kjell valde att stanna inne.

Dagens citat :    Hur vi har det beror helt och hållet på hur vi tar det som händer oss.

+ 7 gr …                                                                   vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I dag hade vi planerat att våra rollatorer , kaffekorgen och gå på en promenad ner på Nipan för att fira vår 61 :a förlovningsdag. Det var nämligen där vi förlovade oss en varm vacker majkväll 1954. Men av det blev det ingenting, regnet öser ner. Det har regnat konstant varje dag nu den här veckan vi bott här.

Annars flyter det på. Har väl mer och mer insett att det här är vårt hem nu. Vänner och bekanta har hälsat på, hälsat oss välkommen.  Jag har provat nya spisen, stekt köttbullar, till barnbarnens älsklings smörgås / köttbullsmacka/ så de får när de kommer och hälsar på.  Hittat” shoppingrundan” närmsta rollatorvägen till ICA.        Otroligt bekvämt med Tidningen i dörren kl fyra på morron.  Men jag saknar vårfåglarnas  morronkvitter, hemifrån.    Mina ben är tacksamma för dom små ytorna vi rör oss på. Inga trappor. Men vi längtar efter sol och  värme , både Kjell och jag. Kunna få sitta på balkongen.

Dagens citat :  Om vi lär oss hitta glädje i det lilla blir livet så mycket roligare.

+4 gr …                                                              vi hörs …