Vi är två återvändare som nu bor här på Dallas, bland flera andra. Då pratar jag inte om Kjell ,utan om en annan  för mig betydelsefull fiktiv ”person”.  Dockan med den blårutiga kjolen.    Den bär på en egen historia, som jag också skrivit om i min bok ”Skolhemsongen”

När jag som 7 åring  för 70 år sedan kom hit till Junsele och Skolhemmet , tillsammans med 40 andra barn i olika åldrar, var det nog inte lätt för föreståndarinnan TantKetty att sysselsätta oss alla.  Vi var ju inackorderade där dag och natt i flera månader under skolgången.  Men  i ett litet utrymme ovanför trappan fanns ett dockrum för oss minsta. Där satt dockan , bland flera andra , som blev min favorit. Den har en stoppad kropp av tyg. Kläderna hade tant Ketty sytt av tygrester. Jag växte upp , nya små fick leka med dockorna.

Skolhemmet lades ner, användes till olika skolaktiviteter.   För ca : 20 år sedan besökte jag ”blå skolan ”. Där satt dockan, känslorna och minnena svämmade över. Tant Ketty hade då också återvänt till Junsele och Dallas. Besökte henne ofta, vid ett besök berättade jag om dockan.   / Den dockan ska du ha, se till att du får den /.  Så nu sitter dockan och jag här i våningen intill Tant Kettys, där hon bodde under sin tid här.  Återigen Mors kloka ord : ” ållting gå bärä rönt,tänk på dä ”.

Dagens citat : Vår förmåga att föreställa det som är möjligt avgör vad som händer.

+ 8 gr …         sol  idag.                                                          vi hörs …