Tror jag börjar med att skriva ner min pappaJohans korta dikt, Tycker den passar in idag/

Gråa dagar är min fasa. Jag känner mig som en tappad blöt trasa.       Men när solen skiner och himlen är blå,                                                            då splitter det i gubben och han vill ut och gå.

Men solglimtar som lyser upp kan man ju få ändå, fast det inte går att gå ut. I helgen har det tokregnat, Inget väder som lockar en utanför dörren. Men vi har fått besök ändå. Mona tillsammans med barnbarnsbarnet tittade in. Hon kan med sina bara två år, pigga upp gamla själar. Kom snart igen Lova Lii.

Senare på kvällen ljöd en okänd signal ute på vägen. Det var barnbarnet Teodor som var ute i sin solgula Epatraktor. Ville göra oss uppmärksam på att han var ute och körde. Och vi ut på balkongen och vinkade Tänk lilla Teodor nr 9 i vår  11 barnbarnsskara. Tiden går och vi med den.  Även besök på söndag. Ännu ett barnbarn tittade in, Gustaf och hans flickvän Jenni-Lii hälsade på. Det är så värdefullt och tacksamt att domtänker på oss och bryr sig. Helgen gick fort i regnet. Igår föll rena monsun regnet. Tråkigt, mörkt, svart. Men då kom Madde som en sol, städade hela lägenheten. Vi har det bra, trots värkande kroppar ,och mystiska sjukdomar. Men lite sol och värme ute , skulle inte skada,

Dagens citat : Vi måste veta hur vi vill ha det ,  för att få det så.

+  9 gr …                                                                                            vi hörs …