Jag skulle behövt någon som sparkat mig i rumpan och sagt / Kom igen nu. Men den någon finns inte i min närhet, så jag får försöka göra det själv. Vi har nu bott här på Dallas i ett år.  Tycker själva att det gått sådär bra. Vintern har varit lång och stundom svår.                Min Mor sa alltid / ”Dä gå bärä rönt, du skö fo si sjålv då du bli gämmal ”  Och så är det, förmedlar samma till er yngre. Nu är VI där.

Det var ju det jag skulle berätta om i min Blogg hur det är att åldras. Men det kommer ju bara att handla om sjukdom och elände.  Hur kroppen bryts ner, man blir halt , man blir döv , man ser dåligt, man blir ”sefärlig” = långsam. Skaffar sig vanor som dom yngre inte förstår sig på. Men innuti den här kroppen finns ändå den man är och var en gång.   Blir jätteglad när någon bekant frånden tiden , som finns kvar ringer , eller hälsar på. Får prata gamla minnen,   skratta en gott en stund.  Vart tar skrattet vägen ,när man blir gammal ? Nu blir det mest ett hummande.

Och alla roliga, vänliga inbjudande man får. Speciellt nu inför sommaren. Huvudet säger jaaa .. man ser detframför sig med glädje. Jahadu , säger kroppen. Du tror du klarar det du, med dina ben,med all din medicinering, toabesök inte minst.Kan du ha din rollator med dig , glöm inte käppen. Vem tror du har tid att följa med och hjälpa dig. Man kroknar, tackar nej, tänker tillbaka på allt roligt vi haft . För det har vi , och har även nu om vi håller oss till det vi duger till att  klara av. Våra barn , barnbarn gör allt för oss., för att vi ska må bra.        Men nog skulle det vara roligt att få vara med bara en gång till …

Och i morron kommer min Lillebror Jan-Ola på besök.” Lillebror, han är76 år.” Men pigg och glad. Det ska bli kul,han bor i Märsta så vi ses inte så ofta. Hoppas också att Maddes familj harsin hemresa från Cypern i morron. Att SAS strejken inte drabbar dem, de åker från Umeå/ Cypern .

17 gr …  +                                                                                  vi hörs…