Vi har varit hem till Holafors . Jessica, Albin , Jacob kom och hälsade på några dagar i början av förra veckan. Min önskan var att få åka hem  till Holafors en av dagarna , och äta surströmming. Vilket vi också gjorde.        Åttaårige Jacob längtade lika mycket som mormor att få åka dit. Vi hade förklarat att det såg nog inte likadant ut där nu, som när vi bodde kvar där. Det gör ingenting, bara hästarna är ute, svarade han.

Jag kliver ur bilen, sparkar av mig skorna, drar in dofterna genom näsan, står länge innan jag rör på mig. Jag är hemma … Går sakta över det  gröna sköna  gräset, mitt gräs. Känner energin, lyckan, glädjen, över att än en gång få uppleva allt det som  jag i 60 år tagit för givet.                                                                                                              Hästarna var till Jacobs glädje ute i hagen , om än bara två, men lyckligt rev han gräs och matade dom, som han gjort  förr.Sprang sedan runt på alla ställen utomhus, kring buskar och träd in out i bodarna. Inne i huset, kollade garderoberna med alla spännande saker, spelade på orgeln.               Albin ville klippa gräsmattorna.  Med hjälp av morfar fick han igång gräsklipparen. Jessica fick igång potatiskasrullen, efter att ha gått husesyn och nostalgigt tittat sig omkring.

Kjell försvann in i garaget, själv satte jag mig på bänken bakom huset. Lät tankarna vandra bakåt och runt om i tiden som passerat. En skön stund, men var fanns alla fåglar.  Bordet är dukat , potatisen kokad. Hör hur Albin ropar ” Morsan var är Surströmmingen ? ”   Surströmmingen blev kvar i Junsele.Snabbutryckning till Näsåker efter en ny burk. Tiden gick fort, dags för grabbarna att ta bussen hem till Sollefteå. Vi åker tillbaka med vemod i hjärtat, Tack Jessica för att du gav oss den här dagen …

Dagens citat :  Allt blir så mycket enklare när vi accepterar att allt inte går att förklara eller ens att förstå .

+ 19 gr …                                                      vi hörs …