det som inte får hända. Jag hamnade i går ,  i början av ett akut tillstånd, till ett Addisson skov. Ett tillstånd som är livshotande . Mina binjurar har slutat tillverka  det livsviktiga kortisolet. Symtomen då ?  Otroligt trött, kopiösa svettningar , illamående ,  yrsel , dimsyn , känner mig både vaken o sovande. diareer.  Kan jämföra med när bilen får bensinstopp., mitt i trafikrusning.                    Kjell blir jätteorolig, jag kommer mig inte för att reagera. Ringer till slut 7711..  ring omg. 211 blir deras svar.  Ambulans är på väg, försöker ringa Jonnie . `Han får detta meddelande.  /  o´´aewä )kr (7 ?6(). ??

Ambulansen kommer efter 45 min. Prover tas. ambulans sjukskötaren ringer doktor soll. sjukhus. Jag börjar ”normaliseras ”. Får välja, ” åka in ” stanna hemma medicinera . Stannar hemma.  Men vilken dag vi haft ..   Dubblar Hydrokortison dosen. Stor eloge till ambulanskillarna som fått ta över ansvaret för sjukhusets patienter. Slutkörda , men ändå ork att ta hand om oss, fatta ibland livsviktiga beslut, vara trevliga.

Mår bättre idag fast fortfarande ”flummig”.  Någonting som gjorde att jag mår ännu bättre ,är att Holaforsgrannen  Imber , vår svägerska och vän , kom och hälsade på. Med sig hade hon hembakt tunnbröd , Holaforspärer , och älgfärs. som Julgåvor. Tack underbara Imber, du gjorde vår dag. Kjell tuggar gott på ditt bröd.

Dagens citat : Den som är positiv kan inte försätta berg men har lättare än andra att bestiga dem.

–  1 gr …                                                     vi hörs …