Satt i morse på bänken vid stuguväggen. Klockan var sex, allt var stilla och tyst. Inte en fågel hördes,  inte en bil på riks 90. Uppfylldes av en djup härlig känsla av tidlöshet. Kände tidlösheten. När jag var barn kom posten till min hemby Bysjö med postväska tre ggr i veckan. Tiden stod stilla i väntan på ett viktigt besked, ett brevsvar.  I dag upplever  vi en annan tidlöshet. Med medias hjälp kan vi på några sekunder befinna oss i en annan del av världen. Nu kommer svaren tidlöst snabbt med e-mail. Utvecklingen går snabbt framåt inom alla områden. Ändå har vi mindre med tid. I vår pressade värld behöver vi en stunds tidlöshet, en stjärnhimmel när kraven blir för stora, hjulen rullar för fort. Vi stressar mer och mer, rusar fortare och fortare. Men tänk så enkelt  det är, att stanna upp, sitta ner, vara stilla känna tidlösheten- evigheten, se stjärnhimlen. Våga lyssna inåt, känna sina egna hjärtslag. Allt är förgängligt. Tiden rusar iväg, står stilla, allt under samma stjärnhimmel.

25gr+               vi hörs……