Snart har även augusti månad passerats och vi går in i september. Skördemånaden. Numera har vi ingenting att skörda och några bär finns inte att plocka. Tur är väl det när synen är svag och benen krånglar. Man får leva på hur det var och vara nöjd över det man har och njuta av den höga klara  höstluften. Min far skrev många dikter, bl.a. den här:

 
Augustinatt

Augustinattens gråa slöja, skymmer skog och äng där den drar fram

Stormen tjuter, träd sig böja, regnet piskar torn och stam

Vad döljer en augustinatt under tiden?

Träd, buskar, granar viden, växer fram i ojämn takt

Som av en vredens makt

 

Vagabondens släpande, raspande steg i gruset.

Flickan på vägen, tror på gamla sägen, lätt klädd blev rädd,

springer snett över teg till huset.

Molnen skingras, stormen avtar, nu tycks man äga det man har.

En natt i oändlighetens himlakupa vakar över oss och de som stupa.

 

Gamla månen ler. Över oändlighetens vidder ser.

Älskade varann omfamna, människor som i fält dör, i gravar hamna.

Andra står i kö, väntar på sin mö. Kräftan i viken, djupt besviken.

Av ljus från månens kalla hjässa, sig mot bottnen pressa.

 

Av Nils Johan Eriksson  Bysjö 1947

 

Dagens ord:   Harmony  / Harmoni

16 gr +                               vi hörs……….