Kjell fick igår äntligen komma på det återbesök efter sin hjärtinfarkt, som han egentligen skulle fått göra i juni en månad efter infarkten.Och jag då som ”medecinansvarige”, har varken vetat hur eller vad jag skulle göra med de 14 tabl, per dag han ordinerats. Men i går ordnade det upp sig. Vi hade tid kl 12.30. Kom gärna en kvart före stod det i kallelsen. Vi var där 11.30. Kom verkligen i tid. En ung mottagningssköterska tänkte nog stackars gamlingar, inte kan ni sitta här och vänta. Hon sa: Gå ut och ta en fika eller ta en promenad, jag vet att ni är här. Dags för Kjell att gå in och prova arbets EKG. Jag säger till, att jag vill gärna vara med när doktorn går igenom medecin. Sitt här och vänta du, jag hämtar dig , säger en snäll syster. Parkeringstiden, oj hjälp den går ut strax. Jag vill inte få böter och ska snart träffa läkaren. Är ensam i rummet. Okej jag skriver en lapp , lägger den på stolen. När jag flåsande kommer tillbaka möter jag en glad syster, som säger : Jag såg din lapp har sagt till , det är bara att gå in. Läkaren gav oss tre kvart för recept genomgång, Kjells sjukdom mm. Tänk vad medmänsklighet kan göra. Åkte hem lugna, positiva och glada. Kjells ordination nu fyra tabl/ dag . Sollefteå sjukhus personal med dr. Joakim Olsson är änglar.
Dagens ord: Understanding / Förståelse.
10 gr +……. vi hörs……….
Jag tycker det nog verkar knepigt med återbesök i oktober om det skulle varit i juni…?
Men det kanske inte är personalen som slarvar utan någon annan okänd faktor?
Förtroendegivande är det dock inte för Landstinget i Västernorrland, som ju tydligen går mot sin hädangång inom de närmsta åren.
Ja och det märkliga är ju att, det för det mesta är folktomt, ingen stress direkt på mottagningarna.
Och som vi har ringt och bönat om ett återbesök.
Dom skyller på läkarbrist.
Jag har en svag tanke om att läkarna kanske även arbetar privat någonstans.