VART BLEV VI AV ?
alla vi ”skolhemsonga” som på 40-talet blev tvingade att bo på ett nyuppfört skolhem i Krånge Junsele kommun ? Varför skulle vi bo där? Jo barnantalet sjönk och de flesta byarna hade inte farbar bilväg. Då kom någon klok person på att vi bygger ett skolhem, där barnen får bo och gå i skola i centralbyn. Sådana skolhem fanns det i andra delar av landet,kanske mest i norra delen. Många av oss barn hade inte varit så långt som till Krånge. Jag hade varit där, för där bodde Mormor och mina mostrar morbröder och kusiner. Men det var inte lätt att bryta med hemmet och dess trygghet,med byborna. Men vi var många i samma situation. Som mest 40 barn. Personalen var fyra stycken. Det skulle inte ha gått idag. Vi var helinackorderade, fick endast åka hem över lov , som jul, påsk och sommarlov och en del mindre lov. Det var två mil till Bysjö min hemby. Ung. lika långt hade övriga barn. Har en fråga. Varför har detta skolhems existens fallit i glömska? Jag har skrivit en bok ”Skolhemsongen”, många har läst den, men få känner till Skolhemmet och oss barn. Boken finns att köpa från Hasselroths Text och Bild om någon blir intresserad. Om någon av er barn, finns i livet, känner igen er, hör av er…
Dagens citat : Det goda segrar alltid till sist.
+ 15 gr … vi hörs…
Hej
Undrar om du ändå inte hade tur som fick komma till ett skolhem?
Mamma och hennes systrar blev utackorderade till olika familjer i Resele under terminerna. Det blev alltså de som bjöd lägst som fick ta hand om dessa barn som hade för långt till skolan för att kunna bo hemma hos far och mor. Detta innebar att barnen då fick ”göra rätt för sig” då de inte var i skolan, vilket innebar att tvätta, städa och göra allehanda andra sysslor vilket inte alltid var så lätt för små flickor. En syster till mamma fick sådana vårhackor att hon blev väldigt sjuk. Sedan tillkom ju även den sjuka som heter hemlängtan. Den blir extra svår om du är i en familj som inte tycker om dig och som bara tagit hand om dig för att få hjälp i hushållet.
Detta var egentligen förbjudet, att låta barnen arbeta alltså, men vem kontrollerade det?
När det var dags för yngsta barnet att börja skolan sa min mormor stopp. Antingen flyttade hela familjen eller så tog hon sin yngsta dotter och for själv till Resele för att vara med sin dotter under skoltiden. Det blev flytt 😀
Hej från Evy
Hej Evy ! Tur , kanske det, vi hade omvårdnad , mat, värme rent fint fick bra uppfostran, fick läraoss mycke. Vara med om saker vi inte skulle fått i våra hembyar. Men det fattasdes en mor och far – sykonkärlek. Den kan nog ingen annan ersätta.
Har du läst min bok Skolhemsongen? Finns på vissa bibliotek. eller att köpa från Bokförlag Hasselrot. Där berättar jag om tiden på Skolhem b.la.
Hadet gott / Annagreta
Jag förstår att det var hårt för barn som blev tvungna att tillbringa sina viktiga år borta från föräldrarna, det var inte så att jag tyckte du haft tur i den bemärkelsen. Men det förstod du säkert. Det var nog bättre på ett skolhem än som utackorderad ”onge” i ett fattigt hem menade jag. Det är allt bra tur att det inte är så idag.
Eller är det kanske så idag också? Tänker på alla barn som vare sig de vill eller inte blir inskolade på dagis från så tidig ålder som 6 månader och uppåt. Ingen kan få mig att tro att ett dagis är lika bra som det egna hemmet, men jag kan lova dig att det är väldigt många som försöker få mig att tro det. Jag är inte ett dugg förvånad över den känslolöshet som förekommer barn och ungdomar emellan nu för tiden 🙁
hej igen från Evy