Läste Mental träning under åren 1994-95 på distans vid Örebro skandinaviska ledarhögskola. Hade kommit till Målbilder. Jag var höjdrädd, hade varit det så länge jag kunde minnas. Min målbild blev då, Jag ska klättra upp på vårt hustak, två våningar upp. I min målbild hade jag redan varit där. Väntade nu på tillfället att få prova på riktigt. Kjell och jag sitter vid frukostbordet. Lite trötta, tysta. I våra egna tankar. Ute är det milt vinterväder. Det börjar ljusna. Tror jag ska skotta taket idag säger Kjell, det är nog dags nu. Nu ser jag min chans, skyndar mig ut, tittar upp mot skorstenen. Det är dit jag ska. Börjar klättringen. Det går lätt, känner ingen höjdrädsla. Är nu uppe vid skorstenen. Ser ut över byn, njuter av utsikten………….men var är karln? Jag börjar frysa……….
Nu ser jag honom på gården…. Hej! Hallå! Skriker jag… Nu ser han mig, stirrar uppåt, tar sig för huvudet och skriker tillbaka… Hur i helvete ska jag få ner dig därifrån?.. Lugn, svarar jag, jag kommer ner. Nere ser han på mig, och frågar, ..Vad hade du där uppe att göra? Jag ville kolla om min målbild fungerade. Han kramar om mig, undrar har du fler såna idiotiska ideér?.. Vet inte, men ett vet jag, jag har blivit oförutsagd, gör vad som faller mig in….
Är inte höjdrädd. Men fortfarande nyfiken på livet
Sol +12gr vi hörs……..
vill bara tillägga det kom en ide till …. som gjorde mig mållös,fallskärmshoppning!
Ja det var en färd det. Men luftballong var nog det bästa.
Hej Annagreta, din livsglädje inspirerar mig, kanske inte
att klättra upp på taket, jag är höjdrädd, men visst är
det härligt att göra saker som man inte har trott varit
möjliga. kram Marianne G
Ja visst Marianne! Synd bara att det kom så sent i livet. Det huvut vill hänger kroppen inte riktigt med på.Men jag är glad för allt jag gjort och fortfarande gör.
Jag vill, jag kanske inte kan göra allt , men jag vågar! Kram.