Hela sommaren har vi haft en stående inbjudan från min bror Hans-Ingvar, att komma på ”visit” till Bysjön och forsen. Men flera olika hinder har uppstått, men i går, en av sommarens sista skälvande dagar fick vi tillfälle att göra resan ”hem ” till min barndoms fors. Där möttes vi av en överraskning som länge kommer att stanna i mitt minne och värma under vinterns kalla och mörka dagar.
Redan i kurvan in mot forsen såg vi röken från tjärvedsbrasan, som min bror välkommnande tänt för oss. Nere på ”hällan” ett dukat bord med kaffe och diverse godsaker. Det bord och bänkar som han själv tillverkat för byns invånare och övriga fiskeglada gäster.
När jag krånglat mig ner på ostadiga ben, kunde jag njuta av ögonblicket och mina barndomsminnen kom åter och förstärkte stunden. Solen bröt fram som tillsammans med brasan värmde gott.Allt var tyst och stilla bara bruset från forsen hördes. Min barndoms fors som gav mig trygghet och styrka som barn.
- Kjell och Hans-Ingvar vid fikabordet. Överraskningsmöte med Hans-Ingvar vid forsen.
Den fors som när jag var tonåring, gav mig längtan, drömmar, ut i världen och som jag under åren längtat tillbaka till. Den fors där aborre, gädda, brax, gav mat på bordet. Den fors där våra barn dragit upp sina första fiskar. Den fors som kommer att brusa länge än.
Medan jag vandrar vidare, blir ett med oändligheten…
Dagens citat : Vi utvecklas när vi tar steget ut i det okända.
+15 gr… vi hörs…