Får ofta frågan,  från vänner och bekanta,Hur är det ? Hur står det till ? Svaret blir oftast, Jorå det är nog som vanligt, den ena dagen är den andra lik. Men inte igår, Vaknade till en dag med 30minusgrader ute. Halvruggigt inomhus. En sån där dag som man helst velat stanna kvar i sängen. Dottern Madde ringer, mamma Anton o Isabelle har åkt på BB, det blir barn idag.

Nu blev det genast ljusare,vårt fjärde barnbarnsbarn ska födas idag. Vad vi väntade och väntade. Det spelar ingen roll om det är det första barnet för 58 år sedan, eller som nu det tjugonde barnet i fam. Det är ett lika stort ögonblick varje gång.

Klockan 22.50 fick vi veta, en liten tös 4260 gr.tung 51 cm lång hade sett dagens ljus. Efter SMS och bild av den lilla, var det svårt att sova. Dagen i dag har varit en dag med telefonprat, samt bortplocking av julen. Att städa bort julen brukar gå som en dans, men Kjells diskbråck strular, mina knän är heller inte bra , så nått trappspring blev det inte. Allt står i en vrå i köket. Kanske kommer det någon som kan hjälpa oss. Men ett har vi bestämt, det här var sista julen med så mycket pynt.

Eller som författaren Tomas Sjödin skriver : ” endag ska allting lämnas tillbaka. Någon lade det i våra händer men bara för en liten stund. En dag är det inte längre vårt. Någon annan ska säga det är vårt eller mitt.

Dagens citat :Det här ögonbicket är ingenting annat än summan av alla de ögonblick som var ditt.

– 11gr …                                                                                               vi hörs…