Vad vi ”ävles och blöttes” för att göra saker som vi  bara för några år sedan gjorde som rutin. Ska nånting göras nu så måste vi vara två, be om hjälp, sitta och titta på, eller ”blöttes” själv. Två hela har blivit en halva. Ta tex. utebelysningen inför advent. Gjorde det så enkelt som möjligt för oss genom att surra fast ljusen längst ner runt en jättehög pelarasp som står på gården.Det blev fint, inte behöver det vara en gran ,huvudsaken att det lyser upp. I går gjorde vi också något som barnen förbjudit oss. Vi har som så många andra köksskåp som inte räcker ända upp till taket. Det behövdes torkas däruppe . Kopparen putsas, men då behöver vi trappstegen.Det tog nästan en hel dag,vi  var nästan klara när sonhustrun Gittan kom på besök.Tittade anklagande på oss och frågade/ Vad gör ni ? Ni ska väl inte hålla på och klättra uppefter väggarna. Vi var precis färdiga, skulle just dricka kaffe. Va bra att du kom, så får vi en pratstund. Visst är det bra och snällt att få hjälp,men vi tar det försiktigt,” ävles och blöttes” så gott vi kan. Vi blir inte yngre och av halvan har det blivit en fjärdedel,så  ett besök och en pratstund förgyller. Stolt kan vi sedan begrunda det vi gjort och glädjas åt att vi får bo hemma ett tag till. Dagens citat :    Det är klokt att acceptera verkligheten som den verkligen är. -2 gr …                                                                                                          vi hörs …