Jag är en skolhemsonge. Hösten 1944 byggde dåvarande Junsele kommun ett nytt fint skolhem till oss ”utbyssbarn”.  Våra byskolor hade lagts ner och vi blev inackorderade på detta skolhem. Vi var 40 st. barn som bodde där. Bilden är från första examensdagen sommaren 1945. Jag står längst ut till höger. Åh vad vi längtade hem, att efter ett helt år bara varit hemma på skollov. Om hur det var att bo på skolhem har jag skrivit i min bok SKOLHEMSONGEN. Visst hade vi det bra, fick fin omvårdnad,  men vi saknade föräldrarna, hembyn. Den känslomässiga delen. Skolhemmet upphörde året 1955. Barnantalet i byarna hade då minskat, vägnätet var utbyggt och skolskjutsar hade satts in. Att skolhemsåren har präglat oss alla har jag förstått,  genom alla kontakter och berättelser  som jag fått, efter det jag skrivit min bok. Ingen som inte upplevt  att bo på skolhem, kan nog förstå hur det var. Än värre var det nog för barnhemsbarn, som inte hade varken hem eller föräldrar att komma hem till.

vi hörs……