Min tanke med att starta en blogg, var att berätta om hur det är att åldras. Hur mycket tid jag kunde få över och göra vad som föll mig in. Men  en sak glömde jag, min ”följeslagare”, kroppen. Den ställer inte alltid upp på det jag vill. Just nu är den väldigt strulig. Hur jag än gör ,tänker positivt, ser till att sköta om den, så lyssnar den inte.

Den milda vintern har också gjort, så vi inte har tänkt på allt som vi, Kjell och jag borde göra innan kylan kommer.B.la. det som vi gjort under alla år, är att lägga en lampa i brunnen, där en motor drar upp vårt och grannens vatten. Nu kom kylan, både Kjell och jag  var inte i stånd att  klara av det just nu.

Men så dök sonen upp, som en räddande ängel. På nolltid fixade han det som sågs  så oövestigandes för oss  just nu. I morrn ska jag till läkare, Det onda måste bort, vi får se, ålderdomen kan väl inte ha inträtt redan nu ?

Dagens citat : Det är först när vi tar ansvar för oss själva som vi kan påverka vårt eget mående.

– 16 gr …                                                      vi hörs …