Ja så har man klarat av det här med fotvård än en gång. Helt själv. En gång i månaden brukar jag ta till sax, fil, pincett och fixa våra fötter. Men nåt konstigt är det.Mina fötter kommer längre bort från kroppen för varje gång. Jag når dem snart inte längre. Sedan sitter det två stora ”bomber” i vägen, men efter  nått som liknar ett gympapass, med stön,stånk och suck, så är det fixat.Jag har vunnit än en gång. Över vad då? Jo , åldern, stelheten, kroppens förfall. Jag svävar som på moln, med mina fötter, i en månad till. Nu blir detKjells tur, lite lättare jobb för mig. Hans fötter sitter där dom ska…….Vårkrattningen fortsätter som vi börjat ,mellan snö högarna. Två tranor flög över oss just som vi satt och tog en paus.De flög söderut. Var nog ute för tidigt,hittade nog inget öppet fält och vatten här uppe än. Det här med askmolnet känns oroande, naturens kraft är mäktig.

– 2,6 gr.  vi hörs ………