Det här trodde jag aldrig skulle ske igen. Trodde det var borta för alltid. Fibromyalgin. Den har hotat mig hela sommaren, och jag har använt mig av det jag vet , kan stoppa det onda Mental träning — avslappning. Är det en del av hur det är att åldras, som jag tänkte skriva om , när jag startade bloggen? Eller en omedveten otrygghet inför ålderdomen ? Hjärnan är en komplicerad kroppsdel. Och jag vet, den tar emot vad du tänker ,Den kan inte skilja på fel och rätt. Därför blir du vad du tänker…
Men nu är ”skovet” över för den här gången. Nu följer en rolig och intressant vecka. Ska lägga all min energi, tankar och glädje på det som kommer att ske. ” Mota Olle i grind” Jag vet att jag kan ,har gjort det förr. Den här dikten skrev jag 1998.: Tacksamhet.
Vaknar var morgon till en lustfylld känsla av glädje. vart tog det onda vägen ? Var det bara en sägen? Hur kan dagar fyllda av oro och smärta,helt plötsligt försvinna? Kan inte. Vill inte, dom ens förnimma.
Jag lever i nuet, tar till mig var dag. Ser mig omkring som ett nyfiket barn. Med tacksamhet jag lever, till hundra procent. Det andra det svåra är ej mer. LIVET HAR ÅTERVÄNT
+ 18 gr… kl 5 på morron vi hörs ….
Hej!
Jag hoppas verkligen att det bara är ett skov och att det aldrig kommer tillbaka.
Jag har nyss talat med dig och berättat om problemen med läsplattan men som du ser så fungerar den nu. Det måste vara något i atmosfären……………………!
Din familj blir större och större , men jag har svårt att tänka att Du och Kjell är de äldsta i släkten.
För mig är ni evigt unga och de som förändrar och förbättrar .
Idéerna tar aldrig slut för er!
Kram
Vivianne