Att intet är som väntans tider, fick jag uppleva igår. Lyckades knixa till vänster knä så de gick inte att stå på benet. Ont gjorde det också. Ringer Madde och undrar om hon kan ordna en rullstol, och det startar en väldig karusell.Hon ringer dr Tomas,han föreslår omg. sjukhusbesök – Akuten. Kl. är åtta på morron.Hur ska jag få henne dit, blir Maddes följdfråga. Ring ambulansen så får ni hjälp. Men jag behöver också hjälp, gå på toa, klä på mig, mm. Lugn jag kommer säger Madde. Beställer Ambulans, tyvärr måste ni vänta alla ambulanser är ute. Hur länge? kl är nu nio, tre timmar blev svaret.
Ambulansen kom kl halv två. Hur gör vi nu då ? Kan du gå ? Näee, kan du stå på benet ? Näee. Vi får ta båren , säger den ena. In kommer båren. Nog för att vi har en handikappramp. Men oj, oj, oj.
Trodde dom skulle bära båren, men den drogs med stora besvär utför. Där låg jag för en liten knäskada . Stackars ambulansmän, som måste köra dessa skramlande, hoppande ,ambulanser på dessa dåligt skötta vägar ( riks 90 ). Tänk om jag varit svårt sjuk. Kl. kvart över två var vi framme. Installerades på ett u-rum.
Blev upplyst efter provtagning, om att alla tre läkare var upptagna. Det blir nog en tre timmars väntan för dig. Kl. fem kom en läkare, Knät blev undersökt. Jag fick smärtstillande, recept och remiss till ortopeden , 2-3 veckors väntetid. Vi beställer sjukresa hem för dig. Den bilen kom kl 19.00.

Kl. 20. 00 är jag hemma igen, med starka värktabletter, Efter 12 timmars väntan, är jag hemma igen. Tur att Kjell har både kryckor och inomhusrullator.
Apoteket ligger 3 mil bort.
En font va blöt, sa Lars Ekborg, dä ä bäre och bit ihop dä.Blötisar och fegisar dom är det bara bunt i hop och slå ihjäl … Häpp !!

Dagens citat : Ta inte livet för allvarligt. Du kommer ändå inte levande ur det.
-1 gr … vi hörs …