Det här är inte roligt längre. Jag längtar att kunna få gå ut med min rollator. Tänk så många gånger jag har hört det här från mina föräldrar, Kjells föräldrar, äldre släktingar och vänner.
De kom heller inte ut på vintern, på grund av snö, kyla och halka. Men aldrig trodde jag, att även jag skulle hamna i samma situation. Ej heller Kjell.
Om några veckor är det påsk, och enligt vad dom äldre sa förut , ” så då påsk ha vöre, äre slut på före”. Hoppas dom har rätt även i år. Vi som har promenerat i ur och skur i alla år, och så blir vi tvärgamla, kroppen säger , nu är det nog. nu sitter ni still !
Men huvudet vill ju.
Har fått kallelse från röntgen av ländrygg och höfter. kanske är det där det onda sitter. Vem vet .
Fåglarna mår bra i solen, men ännu har vi inte hört nåra lockrop, men hungriga är dom så det gäller att fylla på med mat. Nu när vi inte har några granar på gården längre, så får Kjell spika upp fläsksvålarna på lyktstolpen, till glädje för både skator, hackspettar, och ekorrar. Som nu konkurrerar fritt med småfåglarna.
En enda ryttare från ridskolan, red förbi med sin häst. Jag stod ute på rampen, men den hästen såg nog mig som ett spöke. Han blev hjärtskrämd, hade nog inte sett nån människa härute förut . Allt gick bra trots det isiga underlaget. Kanske bäst att gå in och inte visa sig när dom rider tillbaka.

Dagens citat : Gör vad du kan, med just det du har, där du just nu är.

+ 25 gr mot solväggen … vi hörs …