Oj , oj ,

 

 

 

 

 

 

Oj ojoj , det har blivit vår nya melodi. Vi ojar oss för det mesta numera . När våra kroppar gör ont. När vi ska gå i trappor, klä på oss , ta oss in i bilen, mm. Det har blivit en ovana. Men vi hör när vi säger det, skrattar för det mesta åt det. I går var vi till lägenheten, men oj va liten den är. Hur ska vi få till det så den blir bekväm för oss, annars blir det mycket ojande.  Har börjat packa lite smått, men har insett att det är inte mycket vi kan ta med oss.  Det är klart att det blir lättsamt med lite saker,  vi bor ju i ett museum nu, brukar jag säga. Varje sak har en historia. Ärvda saker, generationer bakåt. Alla saker vi tillverkat under 60 år, mina handarbeten, Kjells snickerier. Bara att lämna  – glömma. Det är första gången vi flyttar, Det ryms mycket i ett hus och både Kjell och jag har svårt för att kasta saker, ”som kan vara bra att ha”.

En ny dag, nya krämpor, nya funderingar. Madde va hem igår och hjälpte oss att kasta en del skräp. Det är sista sophämtningen  den här veckan för vår del här i Holafors, Det blev några säckar av diverse innehåll. Men oj, vilket väder vi  har haft och har . Snö igen, ingen ide`att ens tänka på att gå ut. Det får bli ”innegöra” idag.           Men ”Aprilsnö ger fåragö” så kanske får vi en fin sommar.

Dagens citat :  Om vi är vad vi har, och vad vi har går förlorat., vilka är vi då ?

+ 1 gr …                                                                    vi hörs …