Vi sitter vid köksbordet Kjell och jag, äter söndagsmiddag. Tittar ut lite slött genom köksfönstret. Söndagsflanerade  människor   går förbi, någon bil kör förbi ibland. Då händer det, en ko kommer gående , helt ensam på gatan.  En brun fin ko, ser ut att vara en kviga. Vi stirrar ut ,jo det är sant ,det är en ko. Målmedvetet styr hon sina steg mot OK, försvinner bortom brandstationen.

Jag påminner mig om en liten anekdot jag läst, om att tro på det omöjliga. /    En Mor och hennes vuxne något  ”förståndshandikappade” son ( enl. berättelsen)  ,  bor tillsammans i en stad. Sonens kompisar tyckte om att retas med sonen.  De sa :   Det står en ko utanför fönstret !     Sonen sprang dit, ledsen kom han tillbaka, det stod ingen ko där. / Varför låter du dig luras sådär ,sa modern. Det förstår du väl, att det inte kan stå en ko  där.  Men tänk om det en dag stod en ko där, den chansen vill jag inte missa, svarade sonen  /

Därför sluta inte tro på det omöjliga. Det omöjliga kan hända, T.E.X att en ko kommer gående ensam på gatan utanför Dallas. Mitt i en söndagsmiddag…

Dagens citat :  Chanser får vi alla, men alla vågar inte ta dem. Vilken chans kan du ta i dag?

+ 8,5 gr … grått o blött                                                                       vi hörs …