Vilken härlig vårmorron jag fick idag när jag kl 4.30 hämtade TÅ i postlådan. 5 plusgrader, ett lätt regn, och alla dessa vårdofter blandat med hästskit. Att hästskit kan dofta så gott när den blandas med  övriga dofter? Sedan alla vårfåglars kvittrande, hackspettens energiska trummande. Men det som gladde mig mest var Trastens återkomst. Den satt i alla träd och buskar, skrattande sin retsamma vårsång. Jag stannade upp stod länge och njöt, lyssnade, kände stillheten- evigheten.  Allt ska finnas kvar. Jag den lilla människan ska vandra vidare, upplösas, bli ett med oändligheten. Åter till verkligheten, frös om näsan. Det var dags att gå in och läsa tidningen, värma mig med en kopp kaffe.

vi hörs……..

Nyss hemkommen från en föreläsningsturne i södra Sverige, ringer telefonen. En kille  från Falun, som kallar sig för Stefan berättar att han lyssnat till min föreläsning. Berömmer mig, säger sedan, jag skulle vilja träffa dig Annagreta och prata Mental  träning med dig. Ja men hur skulle det gå till, undrar jag lite frågande. Jo jag har ett flygplan, jag flyger opp till Ramsele flygfält nån dag, så kan vi ses där. Går du med på det?  ”Att det omöjliga kan bli möjligt” har jag lärt mig genom mental träning, så jag svarar okey. Jag tar min gamla mor med mig säger han, hon tycker om att flyga. Så kommer han då. Riddare på vita hästar har jag hört talas om, men han kommer i en vit cessna. En 42årig välutbildad grabb och hans mor. Efter att vi förenats i en varm kram, säger han; Annagreta du är min stora förebild. Det är du som har fått mig att må bra igen. Vi pratar och pratar i flera timmar om hur han förändrat sitt liv, efter det han sett min film i kursmatrialet för  mental träning. Så lyfter den Vita riddaren, försvinner bland molnen. Jag har fått uppleva ett möte som länge kommer att finnas kvar i mina tankar.

Vi hörs……..

Jessica med Bombi-bitt och ridläraren Karin med Omikron.

Inger Franzen, Birgitta Svensson, Helene Lundin, Paula Lundin och Jessica Häggkvist på Bombi-bitt samt Madeleine Häggkvist.

Det var så här det började år 1974. Sex hästintresserade flickor nästan bosatte sig hos  Ingelssons i Holafors där dottern Karin fått en ridhäst. Våra flickor Madeleine och Jessica tjatade till sig shettisen Bombi-Bitt, Birgitta fick en Whels=/Vando och Helene och Paula  kom med fjordingen Gumman. Så var vi gång med Ryttarföreningen HRF. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att jag nu år 2010, skulle få sitta och se  ungdomar rida förbi. Ett nytt ridhus och ett nytt stall har vuxit upp under åren, till glädje för alla ridintresserade. Hoppas att ni frivilliga som ställer upp orkar . Jag vet vad som krävs och önskar Er Lycka till och kraft att fortsätta.

Åh vad jag längtar till sommaren. Efter en lång tung vinter få ljuset och värmen åter. Ju äldre man blir ju mer värdesätter man saker, som att bara kunna få gå ut och sätta sig ner, titta på hur naturen förändrar sig. Lyssna till fåglarna. Äta  frukost och dricka kaffe ute. Att det sedan även blir jobbigare när blommor och gräsmattor ska skötas gör inget, det är det som ger energi och motion inför kommande vinter. Just nu krattar vi och förbereder för att sedan kunna njuta. Sädesärlan gör oss sällskap som vanligt om våren. Skogsduvan kuttrar hemtrevligt, och tranornas skränande skär genom luften. Då är man rik, då är man kung som barnbarnen säger.

vi hörs…………