Det har varit tyst från mig ett tag. Varför ? Joo åter igen en data krasch ! När man inte har råd att köpa nytt, utan får starta upp gamla trötta datorer, så håller de inte för ”dagens tryck” och informationer. Det blir kaos  därinne. Har ju inget riktigt bredband utan ett mobilt ,som ger 2,8 mb.Går ej att uppgradera. Min senaste ”gamdator” saknar jag. Den var okey, läste mina tankar, snabb och lättarbetat. Den här beskriver jag som att köra med en gammal,trött nordsvensk arbetshäst. Men som jag säger, skam den som ger sig…

Jag lever i nuet, tar en dag i taget.Vi vet ingenting om morgondagen, den är allt för dunkel. Men underbar att drömma om . ( En ny dator t.ex.) Gårdagen den är borta, ingenting att göra någonting åt. Går jag här och grämer mig över vad som hände igår, eller planerar för i morgon, vet jag inte vad som kan hända i dag. Det ögonblicket kan gå förlorat för alltid.

Tänk vad vi hunnit med på de här dagarna. Vi har varit ute i det fina höstvädret med våra rollatorer. Promenerat på riks90 igen.Underbart nu innan snön kommer. Har också hjälp Madde och Tomas med att stycka lite älgköt, Fått känna att vi behövs, det är också en en härlig känsla.

Men ett stort Tack till vår son Jonnie, som fixat dator till mig, och som förstår att utan den stängs dörren till livet utanför Holafors.

Dagens citat :  Det är meningslöst att ångra saker som har hänt, vi kan ju inte få dem ogjorda.

+  3 gr …                                                                      vi hörs igen …

”Att förändras som människa är att hela tiden anpassa sig till förändringen”. Så skrev jag för sju år sedan i min bok Miraklet . Våga experimentera med sitt liv. Riskera trygghet och sinnesro. Varje dag blir ny. Det är glädjen med att leva. När man blivit indragen i förändringsprocessen, finns det ingen väg tillbaka.

Nu har en ny förändring skett, , inträtt i mitt liv, ålderdomen.I den här förändringen finns heller ingen väg tillbaka.Visst är väl även varje dag nu också ny, på sitt sätt.Tar en dag i taget, gläds åt det lilla. Lever i nuet,oroar mig inte så mycket för morgondagen. Gläds över min rollator, eller extraben som jag kallar den. Vi två har ett speciellt förhållande.

Fick en gång en fråga. ” Vad känner du och tänker om framtiden ?”  Vad då framtiden ? ” Ja att vi en gång ska lämna det här jordelivet, vad händer sedan?”  Jag lever i nuet tar en dag i taget.          Citerar George Bernard Show:

”För mig är livet ingen flackande låga _ det är en lysande fackla som jag fått bära för ett ögonblick. Och jag vill att den skall brinna så intensivt som möjligt innan jag lämnar över  den till nästa generation ”

Dagens citat : Vi måste veta hur vi vill ha det för att kunna få det så.

+ 10 gr …                                      vi hörs …

Vi bevistade en begravning i helgen, där vi tog avsked av en familjemedlem och vän.En fin stund där sorgen förde oss tillsammans, men lämnade frågor som förblir obesvarade.

Kjells mor sa ofta när hon nått hög ålder : En ung kan dö, men en gammal måste. Där är vi nu både Kjell och jag.

Jag har alltid sett döden för äldre som naturlig. Tror det bottnar sig från min uppväxt, i min lilla skogsby Bysjön.  Då en liten väglös by med 10 gårdar,där sammanhållningen, livet och döden var en naturlighet , bland både människor och djur.När någon äldre lämnade jordelivet, samlades alla bybor ung som gammal och tog avsked.Lärarinnan,läste en bön, alla sjöng tillsammans en psalm, innan kistlocket lades på och färden gick till kyrkbyn med häst och släde eller vagn, beroende på årstid.Alla i byn, ung som gammal gick vi med, följde den avlidne en bit på vägen mot det okända,   innan vi vände hemåt till sorgehuset, för att bli bjudna på kaffe ock vetekringlor.  Att den efterkommande jordfästningen blev ett avbrott i det vardagliga, och ett äventyr för oss barn, har jag beskrivit i min bok / Skolhemsongen.

Den italienska nobelpristagaren Quasimodo skriver i sin korta dikt :

”Var och en står ensam på jordens hjärta

genomborrad av en solstråle-

och plötsligt är det afton.”

Dagens citat : De flesta rädslor är självcentrerade. Om vi arbetar med oss själva kan vi ofta vända oron till tro och tillit.

+ 10 gr…                                                                    vi hörs …