Kjell på 50 – taletjag på min brors 125.aKjell och jag på motorcykeln han fick av migDokument kjello age sid 2Dokument kjell o age I min iver att städa och plocka i mina lådor inför flytten, hittade jag b.la. den här historien. Den är från 1998 skriven av Jonnie och publicerad av honom i en Mc-tidning samma år.
Oj så mycket jag hittar, som jag har sparat. Kastar en del, men barnen säger ,kasta inte allt vi vill också titta. Nu publicerar jag den här historien på mommas så ni också får läsa.
Dagens citat : Det är fiffigt att hitta glädje i det tråkiga som måste göras.
+ 15 gr … vi hörs …
Ps. Öppna Kjell och Age först, därefter sid 2 . för att läsa berättelsen
Igår fick vi kärt besök av barnbarnet Peter och hans 10 mån. gamla dotter Lova-Li , vårt 5:e barnbarnsbarn. En liten pigg Tjej som inte räds för två gamlingar. Snällt kröp hon upp i våra knän, kände sig trygg där.
Visst är det märkligt hur både barn och djur, hundar mest, känner av lugnet hos oss äldre.
Vi har fått höra hur livlig, och full fart det är på lilltjejen, men hos oss fann hon lugnet. Ville helst sitta i mitt knä och äta korv, till gammelmorfars glädje, han liksom hennes farfar Uffas älskar korv, och den genen har nog gått vidare till Lova-Li. Tänk så många små som passerat och suttit i mitt knä under alla årens lopp. Finns det nått ljuvligare än att få hålla och krama om en liten människa.
Peter blev överlycklig att få avnjuta fläskpannkaka till Lunch. Han är pappaledig, en ny erfarenhet som han klarar galant. Men att få sitta still och äta,utan att jaga runt efter en 10 månaders baby, hör till ovanligheterna.
Tiden gick fort och snart var det dags för våra kära att åka hem. Tomheten och tystnaden smög sig tillbaka. Allt blev som vanligt igen och vi tog oss en ”tupplur” innan middagen och det sedvanliga kvällstittandet på TV.
Dagens citat : Tacksamhet handlar om att uppskatta det vi faktiskt har i stället för att snegla på det som andra har.
På gång igenHurra jag är på banan igen. Undrar ni vad som hänt ? Min dator la bara av. Eftersom det inte finns någon här i min närhet som kan hjälpa mig. Så fick jag vänta på sonen/ Jonnie som kunde komma i går. Felet fixade han på bara några minuter. Så nu är jag igång.
Tänk va sårbar man är utan Dator, när man bor så här. Inte kan man betala räkningar. beställa medicin. mm. Ingen Facebook, inga nyheter från olika tidningar., ingen blogg. Hur gjorde man förr ? Det går fort att vänja sig.
Vi var till Junsele igår . Jonnie hämtade, vi var på banken och ordnade fullmakt. så att allt flyter på, fastän vi inte bor här längre. Tänk så mycket som ska ordnas, men barnen tar över när vi lämnar ”den sjunkande skutan”. Det kommer att kännas konstigt att inte ha kontroll längre, men ändå skönt att slippa ansvaret. Jag tror, vet att vi kommer att kunna ”BOA” in oss i vår lilla trea och göra det mysigt även där.
Vi har ju varandra, tryggheten finns inom oss, den kan man inte hitta någon annanstans. Ej heller lämna, den bär man med sig.
Eller som barnbarnet Evelina säger på Instagram : ” Har diskuterat framtiden med mina farföräldrar idag, framtiden är läskig, den är skrämmande och känns overklig , men det kan nog bli bra det här”
Dagens citat : Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss.
Klass1.junsele skola.Stolta kusiner ,med ”mopeder” de fick på sina 2 årsdagar Sakta men säkert skrider dagarna framåt, känns som om jag vandrar inuti en bubbla ibland. Kommer på att jag gör saker för sista gången emellanåt. Sista gången här hemma.
Telia abonnemangen är uppsagda, första maj tystnar det. Det har Tomas fixat.
Min knäskada går också framåt. Känner mig helt bra nu. Att åren går framåt ser vi även på barnbarnen. Två av våra barnbarns pojkar Teodor och Oskar har fyllt 14 år den 26, 0 27 nu i veckan. Dom är kusiner födda på var sin sida av 12 slaget, inte många minuter skiljer dem åt. Våra döttrar Madeleine och Jessica födde dem på soll. BB. Två underbara grabbar, med helt olika intressen. Teodor är hockeykille, Oskar brinner för fotboll. Grattis till er båda. Hoppas ni blev nöjda med presenterna.
För att återgå till flytten, så känns det som om jag återvänder till rötterna. Som jag tidigare och i min bok Skolhemsongen berättat, började jag min skoltid i Junsele som sjuåring. Fick lämna mina föräldrar, bo på Skolhem. Men för Kjell blir det en ny erfarenhet. Att bryta opp efter 80 år i Holafors. Men vi har tre av våra barn där och barnbarn. Vi har levt ett rikt liv tillsammans som jag tror vi nu kan finna ro i. Eller som tankeorden vi fick av Skolhemmets Tant Ketty när vi som 16 och 19 åringar förlovade oss, kom ihåg: UNGDOMENS LYCKA GER ÅLDERDOMEN RO.
Dagens citat :Nybörjaren ser många lösningar på ett problem, ”experten” betydligt färre
visst kan man fika i sängen.En veckoranson gift. Usch !Var i måndags på återbesök, ortopeden soll. Sjukhus. Kanske en liten början av hjälp för mina bensmärtor. Fick en kortison spruta i knät, men tyvärr var det bara ett kvartsbesök, så om jag ville veta mer om min benvärk ,fick jag ta kontakt på Hälsocentralen hemma för en ny remiss. För ännu ett besök, med undersökning och evt. en flatröntgen vad det nu kan vara.
Lade också i måndags bort all medicinering av Morfin och Alvedon. Otroligt skönt efter nästan tre veckors daglig dos. Men vilken Noja jag fick. Där var Avslappning / mental träning till hjälp.
I går fick vi ”storfrämmande” Hardy med föräldrar kom och uppvaktade oss med tårta och blommor . Hardy är en speciell litenkille, en kämpe som vet vad han vill. Fast hans handikapp , gör att han varken kan gå, prata , äta normal mat. Han får sin mat genom en knapp på magen.
I går mitt under det spännande Kallaåket, ville han se barnprogram. Vi har två TVen Alla utom Kjell satt och tittade på barnprogram och fikade sängen.
Sedan skulle det sovas i ”Kojan” Kojan är ett rum på övre våningen , där våra barn, deras vänner, våra barnbarn och nu även barnbarnsbarn har älskat att sova i. Nu tecknade Hardy att det var dags att sova, Han och pappa Per tog en rejäl middagslur innan hemresan.
Dagens citat : Ett sätt att finna glädje i vardagen är att göra lite mer av det vi tycker om