Håkan Vestberg- Berit Sjökvist och jag på stenen utanför Lappåsdasset.
Även idag har vi jobbat ute med rabbatter och buskar. En härlig vårdag som vi längtat länge efter. Jonnie kom hem och hjälpte oss med tv-antennen. Kjell hade redan varit uppe på taket, men jag tror vi, i vår ålder passar nog bäst på marken. Någonting som jag saknar och har saknat i alla år är ett utedass sommartid. Känns så bakvänt att gå in på toa, när man är ute. När våra barn och barnbarn var små, hade jag samma önskan om ett dass. Men jag får leva på minnen om mina barndomsdass. Det får bli mitt nästa projekt, att skriva om mina dass.
Ni har väl sett ett nytt inslag på min blogg? Utdrag ur min bok ”Ett nytt liv”. Jag skriver också på ”Bysjösidan”. Trädgårdsjobbet fortsätter i morron, ännu en härlig dag att hoppas på. Nu ska jag baka en god kaka till morgondagens fikastund.
Bilden föreställer min farmor Kajsa Greta Eriksson född Sjölund år 1860 i Rörtjärna, en liten skogsgård nära Fransåsen. Blev gift i Bysjön med min farfar Petrus Eriksson. År 1892 föddes deras första barn, inom loppet av 11 år blev farmor mor till 5 barn. Blev änka 1911 när farfar dog 46 år gammal, i vad man då sa lungsot. Dom två äldsta döttrarna dog året efter i samma sjukdom. Ensam fick hon dra försorg om de tre kvarvarande barnen, på ett litet torp utan vare sig ladugård eller boskap. Hur dom överlevde är för mig en gåta. År 1918 härjade Spanskan även i Bysjön. Den tredje dottern Augusta drabbades och avled samma år. Två söner Albert född 1898 och min far född 1903 fanns nu kvar. Albert hade läshuvud, tyckte om att skriva, skrev art. för olika tidningar. Läste språk, esparanto, var intresserad av hypnos ville ut i välden. Min Pappa Johan hade ärvt sin fars jaktintresse och frihetskänsla. Nu fanns det mat, kött och fisk på bordet, han kom sällan hem tomhänt. Men åter drabbade sorgen fam. Albert drabbades av TBC som man nu sa. Dog 1941 på Mörsils sanatorium. Då var inte farmor ensam om sorgen, far hade gift sig med min mor, min äldsta bror och jag var födda. Farmor hade en fam igen. Nu behövde huset på torpet renoveras, far jobbade dag och natt har mor berättat. 1938 slog åskan ner i huset allt brann upp. Farmor fick än en gång plågas av det otroliga ödet, se sitt hem utplånas. Trots så många sorger och motgånar var hon tryggheten. Hon fanns för oss gav oss styrka. Året innan jag började skolan 1944, lämnade hon oss, men hon finns alltid med mig som den ödmjuka, trygga. Jag minns henne inte, men bilden, hennes händer i mina och min bror JanOlas, ger mig ett lugn på min ålders höst.
Dagen idag började med ett bullbak. Sedan en lång härlig promenad i solen. Det känns bra att äntligen få komma ut efter dom tunga vintermånaderna, om än snön ligger djup så anar man våren. Så kom posten, med brev från barnbarnet Oskar. Var adresserat till Momma och Poppa i Holafors. Man blir varm i hjärtat när såna brev kommer till rätt adress. Ett vykort fanns också där. Tack Marianne för dom fina orden. Får väl fundera ett tag över ”Gubbarna” i byn. Efter ett antal telefonsamtal och middag, så var det dags att fylla på potatisförådet med den godaste potatis som finns, mandelpotatis från Lappmarksbonden i Åsele. Den köper vi vid Bilisten i Näsåker. Barnbarnet Amanda tittade in på vägen hem från Sjukhuset i Sollefteå där hon vistats en vecka. Skönt att få krama om henne, hoppas att hon kryar på sig ordentligt. Kunde glädja henne med en stor påse kanelbullar. Så är den här dagen snart slut. I vår ålder är varje dag värdefull och den blir vad man gör den till.
När jag skulle bestämma Entrebild till min blogg, så fann jag Staffan Westbergs bild av min barndomsfors på Bysjösidan som självklar. Den rymmer så många minnen. Där lekte jag och min bror som små. Från början utan föräldrarnas tillåtelse, men oj vad spännande det var.
Vi kunde stå hur länge som helst på bron och kasta pinnar, följa deras virvlande färd. Forsen var den sista jag tog faväl av när jag lämnade byn för att gå den långa vägen till bussen som skulle ta mig till skolhemmet. Bruset från forsen var det första jag hörde när jag på hemväg närmade mig den. Så tack Staffan. Kommer i ett senare tillfälle att berätta mer om forsen.
Idag har vi -29 grader. Våren och sommaren känns avlägsen.
