Bilden föreställer min farmor Kajsa Greta Eriksson född Sjölund år 1860 i Rörtjärna, en liten skogsgård nära Fransåsen. Blev gift i Bysjön med min farfar Petrus Eriksson. År 1892  föddes deras första barn, inom loppet av 11 år blev farmor mor till 5 barn. Blev änka 1911 när farfar dog 46 år gammal, i vad man då sa lungsot. Dom två äldsta döttrarna dog året efter i samma sjukdom. Ensam fick hon dra försorg om de tre kvarvarande barnen, på ett litet torp  utan vare sig ladugård eller boskap. Hur dom överlevde är för mig en gåta. År 1918 härjade Spanskan även i Bysjön. Den tredje dottern Augusta drabbades och avled samma år. Två söner Albert född 1898 och min far född 1903 fanns nu kvar. Albert hade läshuvud, tyckte om att skriva, skrev art. för olika tidningar. Läste språk,  esparanto, var intresserad av hypnos ville ut i välden. Min Pappa Johan hade ärvt sin fars jaktintresse och frihetskänsla. Nu fanns det mat, kött och fisk på bordet, han kom sällan hem tomhänt. Men åter drabbade sorgen fam. Albert drabbades av TBC som man nu sa. Dog 1941 på Mörsils sanatorium. Då var inte farmor ensam om sorgen, far hade gift sig med min mor, min äldsta bror och jag var födda. Farmor hade en fam igen. Nu behövde huset på torpet renoveras, far jobbade dag och natt har mor berättat.  1938 slog åskan ner i huset allt brann upp. Farmor fick än en gång plågas av det otroliga ödet, se sitt hem utplånas. Trots så många sorger och motgånar var hon tryggheten. Hon fanns för oss gav oss styrka. Året innan jag började skolan 1944, lämnade hon oss, men hon finns alltid med mig som den ödmjuka, trygga. Jag minns henne inte, men bilden, hennes händer i  mina och min bror JanOlas, ger mig ett lugn på min ålders höst.

vi hörs……..