Vilken lycka, vilken glädje. Väghyveln kom igår och hyvlade byvägen. Nu kan vi promenera igen på en slät fin väg. Har ju tidigare berättat att  pga. mina dåliga knän, kan jag inte gå på en knölig och isig väg. Men igår sken solen och fåglarna kvittrade, vi mötte en pojke med hund, postbilen och en väghyvel på en och samma dag. Gick samma väg idag. Mötte ingen.  Men vägen ligger där slät och fin och jag njuter. Talgoxen sjunger sin locksång, hackspetten trummar på i samma förhoppning att finna en fru. Resultatet visar sig nog framöver när små fågelungar tittar fram. Såg föresten ett harspår som kretsat fram och tillbaka, blandat med ett rävspår. Hoppas det gick bra för haren, samtidigt som man unnar räven mat. Om man som jag haltar fram och går sakta, hinner man se och höra mycket. Eller som ett barnbarn som åkte bil med mig sa: Man hinner se mycket när man åker med dig Momma!

Klockan 14.00 +3,6 gr.    vi hörs……