I går tog Kjell och jag ett beslut,någonting vi gått och grunnat på länge. Vi ska flytta ner sovrummet från övervåningen. Ja vi ska inte göra det. Det är barnen som i flera århar velat hjälpa oss med det. Men hur det än är, så är det ett steg mot att vi blivit äldre. Vad är då på plussidan. Vi behöver inte gå i trappan varje dag , jobbigt när benen inte bär som förut. Finns ingen toa på övervåningen. Alla klädgarderober mm. finns däruppe.  Barn och barnbarn  och gäster får hela övervåning för övernattning när de hälsar på. Det negativa. Vi tappar matrummet, inte vårt eget i köket, men när vi alla träffats har det varit  en tillgång. Men vi får nära till toa ,till köket för morronkaffet, nära ut på sommarmorronen. Så där har vi hållit på. Men nu är det bestämt, det blir nog bra inför nästa steg, flytten härifrån. Det oundvikliga.  Att inte bara lämna den gård vi bott på i nära 60 år, Kjell var med som 13åring när huset byggdes, utan att det snart är dags att lämna jordelivet. Säger som Kjells mamma sa : ”En ung kan dö, men en gammal måste.” Men när vet ingen,ej heller vilken ålderdom vi får,så vi tar tacksamt   emot barnens hjälp….

Dagens citat :Det är vi själva och ingen annan som är ansvariga för konsekvenserna av våra val.

+ 4,5 gr… vi hörs…