I går tog Kjell och jag ett beslut,någonting vi gått och grunnat på länge. Vi ska flytta ner sovrummet från övervåningen. Ja vi ska inte göra det. Det är barnen som i flera århar velat hjälpa oss med det. Men hur det än är, så är det ett steg mot att vi blivit äldre. Vad är då på plussidan. Vi behöver inte gå i trappan varje dag , jobbigt när benen inte bär som förut. Finns ingen toa på övervåningen. Alla klädgarderober mm. finns däruppe. Barn och barnbarn och gäster får hela övervåning för övernattning när de hälsar på. Det negativa. Vi tappar matrummet, inte vårt eget i köket, men när vi alla träffats har det varit en tillgång. Men vi får nära till toa ,till köket för morronkaffet, nära ut på sommarmorronen. Så där har vi hållit på. Men nu är det bestämt, det blir nog bra inför nästa steg, flytten härifrån. Det oundvikliga. Att inte bara lämna den gård vi bott på i nära 60 år, Kjell var med som 13åring när huset byggdes, utan att det snart är dags att lämna jordelivet. Säger som Kjells mamma sa : ”En ung kan dö, men en gammal måste.” Men när vet ingen,ej heller vilken ålderdom vi får,så vi tar tacksamt emot barnens hjälp….
Dagens citat :Det är vi själva och ingen annan som är ansvariga för konsekvenserna av våra val.
+ 4,5 gr… vi hörs…
Nä det funkar inte nu heller. vad sur jag blir 🙁
hihi. Kan det vara så att jag inte kan skriva långa inlägg?
Hej.
Vet du vad. Jag blev gråtfärdig då jag läste dagens lilla inlägg. Varför envisas äldre människor med att utmana ödet så där?
Kommer du ihåg att jag sa att en kommentar från mig försvann i cyber-rymden någonstans i höstas. Eller om det var i vinter typ :=/
Då hade jag i alla fall skrivit att det är väldigt bra att skaffa sig en liten lägenhet i stan, där det är nära till allt, som affärer, service och läkarvård. Där ska man tillbringa den tid på året då det är svårt att ta sig till sagda inrättningar. Dessutom kräver ett boende på landet mycket krafter vad gäller snöskottning, värmehållning och bara en sådan sak som att hämta posten eller bära ut soporna.
Jag känner er inte personligen, men känner för er. Jag tycker det är dags att ta det där steget! Är så himla onödigt att det ska behöva hända en olycka eller ett sjukdomsfall för att få äldre att göra slag i saken.
I mitt förra inlägg – det som försvann – skrev jag även om min mamma (född Fängström) som bott i eget hus sedan 1970 och fortsatt med det efter det att min far dog för 4 år sedan. Hon är nu 80 år och strax före jul gjorde hon äntligen slag i saken. Hon insåg till slut att , det att skotta snö och sköta värmen i ett stort hus inte är för gamla damer, eller för gamla herrar heller vad det anbelangar. Nu har hon sålt sitt hus och bor i en underbar lägenhet med balkong och hon trivs som bara den.
Jag hoppas ni också kan göra slag i saken. Man behöver ju inte sälja sitt hus, utan ha det kvar som sommarviste.
Sköt om er och en fin vår önskar jag er.
Hej från Evy
Oj. Alltså, nu blev det en ketchup-effekt här må jag säga. Helt plötsligt vimlar det av kommentarer eftersom jag försökt ett antal ggr. Det är inte mobbing eller något utan alla mina försök som nu hamnat här…
Ber om ursäkt för det som nu ser ut som tjat.
Trevlig söndag önskar jag dig 😀