Kjell och jag sitter vid köksfönstret och konstaterar, hösten – tristessen är här. Vad gör vi åt det ? Vi har lagat lördagens, söndagens middag. Lördag stekt strömming – potatismos. Jag äter med rivna morötter och lingonsylt. Kjell helst bara rakt av. Vi påminner oss om när vi på motorcykel drog iväg på vår bröllopsdag  23 juli till Bönhamn för att äta just den rätten. I morgon blir det fläskkarre´med rotfruktgratäng när Jessica och pojkarna kommer hem. Nu bryts  tristessen utanför köksfönstret, ridskolans elever rider förbi. Åtta hästar med ryttare och ledare.  Skyndar mig ut med kamera, men just nu skrittar de i en väldig fart förbi.  Tänk att i nästan 35 år har ridskolan existerat från den dag vi m. fl. beslöt att starta Holafors ryttarförening. Hoppas många haft glädje av de år de  fått hos ridskolan Nu är vi på väg att lämna Holafors,  men vår önskan är att ridskolan består.

Dagens citat : All förändring är möjlig.

+ 9 gr…                                       vi hörs …

Jag tycker om att vila ögonen på det som för mina ögon känns vackert.  Det kan vara varierande saker,nära eller långt ifrån. En bild, byggnad, naturen. Jag hittar ett lugn, en avslappning i det jag ser. Därför kände jag, när vi flyttade ner sovrummet från övervåningen, en saknad av fönsterutsikten jag hade där.Holaforsberget med naturens alla skiftningar, himlen med soluppgång och moln. Pärlemor- molnen med dess skiftningar som berörde min själ. Eftersom vi  som pensionärer,varje dag  kan njuta av morronen i sängen, dricka kaffe, läsa tidningen, titta på TV, vill jag gärna kunna vila blicken på bilden utanför fönstret. Vad såg jag då där nere från min säng? Jo en trasig omålad taknock, en liten bit av himlen och några trädkronor. Det var då min yngsta dotter Jessica sa : Mamma jag ska ordna det där. Hon byggde och målade,vad hon kallade för en SOL, på taknocken. Nu ser jag, med glädje den solen varje morron. Morronljuset,himlen och träden förändras med årstiden, och jag känner värme och tacksamhet över Jessicas uppfinningsrikedom för min skull.

 7,9 gr ….                                                    vi hörs…

Dagens citat : Det är en konst att se det vardagliga med nya ögon.

Tittade som vanligt på Vakna med The Voucie i morse. Där behandlades b.la. att våga gå på blind date. Kom då att tänka på min blind date för 13 år sedan. En kille Stefan 42 år rinde mig och ville träffa mig. Jag var då 62 år. Han hade läst Mental träning och lyssnat på min föreläsning. som för övrigt finns här på Mommas blogg. Han ville träffa mig. Jag har ett flygplan, ser att det finns ett flygfält i Ramsele. Hoppas att du går med på att träffa mig. Visst gjorde jag det. Ett trevligt annorlunda möte. Han hade sin 80åriga mamma med sig. Jag tog Kjell med mig. Efter en innehållsrik dag  med prat ,lunch, fika återvände han till Falun varifrån han kom. En dag att minnas nu när det inte händer så mycket ”snilleblixtar”  i mitt liv.Stefan och jag håller fortfarande sporadiska kontakter. Är glad att jag vågade. Läs gärna Stefans blogg www.utbrandhetshjalpen.nu .

Dagens citat :Vi har rätt att välja att säga nej.

+ 7,9 gr…                                       vi hörs…

Vilken härlig dag vi fick idag. Solen lyser från klarblå himmel, en stavgångspromenad lockar. Den två km.långa rundan som vi avklarat tidigare utan problem känns numera som en mil. Det som saknas  är någonting att vila på. Men det är bara att trava på, ta det onda med det goda. Hemkommen och efter en kaffefika, så har krafterna återvänt. Dags att plocka bort dom sista ”blombyttorna ” innan snön kommer. Vilket vi hoppas dröjer länge än. Vi har även vinkat farväl tll barnbarnet Linda och hennes småpojkar Gusten och SiggeFabian, som reser hem till Järna idag.Lessamt men till jul ses vi igen. Annars har vi följt Juholts eskapader den här veckan. Märkligt att en sådan sak kan bli så stor, så allt annat överskuggas. Var finns all etik moral kärlek till människan – varandra. Det har blivit en hård avundsam värld att leva i.  Min dikt / Avund från min diktbok Känslor utg. 1958

Avund.

Avundsam. Vem är väl inte det? Tänk att hon köpt det.

Han har vunnit första pris. Det känns konstigt inuti mig

På någe vis.

Är det avund som ligger där och gror ?

Eller är det girigheten som hos mig bor?

Är svårt att veta, vad den känslan egentligen kan heta.

Men avundas ej din nästa eller vän, det ger dig bara bitterhet igen.

Gläds istället över din väns tursamhet .Och lycka.

Då kan du när ni möts.

I ett Grattis ! Din väns hand trycka.

…………………………………………kram Annagreta.

+ 14 gr…                                                 vi hörs …

Dagens citat : För varje  minut vi är arga förlorar vi 60 sekunder av lycka.

Hittade bland mina böcker en bok En torpares funderingar av Sollefteåbon Axel Andersson, skriven 1954.En sammanfattning av dagboksfunderingar som han skrev för Nya Norrland under signaturen AXA. Den 30 sept -54 skrev han om Holaforssonen Eskil Mohlén och hans öde. Eskil hade blivit sängbunden efter en olycka och fördrev tiden med att skriva dikter. Likväl som jag följer min björks alla årstider från köksföntret, så följde han sina björkar från sitt fönster.( Som han skriver) ”Här brukar jag ligga och fånstirra, dag som natt alla årstider Har nu försökt giva björken en liten hymn.”                        

Björken

Där hotfulla höstskuggor falla och skogsstigen blir smal och mörk,

Det lyser så klart genom dunklet av en högrest vitstammig björk.

Den har fällt sina blad som tårar och begråtit sommarens död…

men den hoppas på kommande vårar

med dess grönskande överflöd.

Den har trotsat de hårdaste stormar men okuvligt dödsförakt,

och överlevt köldvintrar långa i frostskrudens gnistrande prakt

När hotfulla dösdskuggor falla och livsstigen blir smal och mörk

jag önskar jag kunde lysa som denna vitstammiga björk.

                                                                    Eskil Mohlén

…………………………………………………………………………………..

Tänk att vi bodde båda i Holafors på 50-talet, utan att veta om varann, hade gärna velat träffa dig Eskil !

+ 0,5 gr…                                vi hörs …