När jag för några år sedan startade Mommasblogg, var min tanke att skriva om, hur det skulle kännas att möta ålderdomen. Både positvt och negativt. Positivt om allt det roliga, glada dagar av glädje, vilket jag nu förstått är vad familjen ger oss. Negativt är när  ålderskrämporna börjar ge sig till känna.

I tisdags var vi till  Sollefteå sjukhus, Kjell hade tid hos en  sköterska +neurolog för ev. diagnos av hans tilltagande skakningar.  Diagnosen blev vad vi förstått och var beredda på. Han har en begynnande Parkinsons sjukdom. Onödigt kan vi tycka, när han bär på så många andra sjukdomar. Men vi ska nog tillsammans rida ut det här också.

Vi kommer att få hjälp med anpassning av bostaden, och är båda glada över att vi bestämde oss för att stanna i Holafors. Här har vi bott i 60 år och Kjell i snart 79år, här känner vi oss trygga och hoppas på  flera år än ,tillsammans här. Klart det blir många resor till vårdcentral och sjukhus framöver.  Idag var vi till Junsele och fick årets influensaspruta. Men var fanns allt folk ? Vi kände oss riktigt ensamma, det var vi och två stycken till.

Vi hade första riktiga frostnatten i natt, längtar inte tll snö och kyla. Tur att vi har det varmt och gott inomhus, nysotad pelletspanna. Sonen Jonnie har tagit på sig sotningen en gång i mån , nu när inte pappa klarar det längre.

Dagens citat : Ett beslut utan handling leder sällan någonstans.

+ 3 gr …                                                                   vi hörs…