
Nu är det nåt på gång av det som blivit utlovat, och det som behövs för att vi ska kunna bo kvar här hemma. I morse kom Kent- Ola Karlström med rampen till bron. Men oj vad stor den va. Vi får nog fälla några buskar för att traktorn för snöröjningen ska ta sig fram. För snö blir det ju. Kjell provgick och det var ju lättsammare än att vi båda ska krångla ner rullatorn utför trappstegen på bron.
Badrummet med duschen har vi tömt, så nu får vi duscha för öppen ridå tills vi får in duschkabinen. Vi får säga som Kjells Mor sa ” Si döm na mer än va gu ha skäpa, fo döm föll stå där å bå skrattä å gäpa” Lite knepigt blir det ju, för vi har bara en toa. Dörren måste bytas ut till en bredare, för rullator och ev, rullstol. Men kommer dag kommer råd. Allt ska nog ordna sig till sist.
Är glad över min mentala träning, som lärt mig att ta allt med ro och leva i nuet., dag för dag. Speciellt nu när Kjell inte har någon bot för sina sjukdomar, utan kanske försämras med åldern. Men tack och lov för våra snälla barn m.fam. som ställer upp i vått och torrt. Det är guld värt.
Dagens citat : Ju mer vi ger, desto mer kommer tillbaka till oss.
+ 7 gr… sol vi hörs


