I fredags fyllde vår dotter Lille-Mon 59 år. När jag sitter i tidiga morrontimmen låter minnen och år få passera,  känns det både  nyss och längesedan. Vi var så unga då Kjell och jag, 18 0ch 21 år. Vi levde för varann i vår bubbla i vårt lilla hus. Så skulle det alltid va. Trodde vi. Framtiden tänkte vi inte på. Ålderdomen låg långt borta. Men nu är den här, vi har gjort vårt verk ,är på väg bort, yngre generationer får ta över efter oss. Då kommer tanken, vilken värld har vi lämnat det bästa vi har, att leva i.  Dom vi älskar mest.        Krig – Ebola -terror. mm . Men även positivt . Inom utbildning, medicin, Tv. data mm.   Åren ,utvecklingen har gått framåt, men tänk om vi stannat kvar i vår lilla bubbla i vårt lilla hus. Stoppat åren , utvecklingen. Skulle Du ha velat det Lille- Mon ?

Teller du uker blir livet kort, teller du dager, går livet fort, Teller du timmer, varar livet en stund, men längst varar livet, om du nyter vert sekund.                                                       ( av okänd norsk författare)

Dagens citat :  Det finns inga allvetande och felfria föräldrar.

+ 3 gr …                                                            vi hörs …