Förr var ett besök från Stockholm, långväga och lite stort och märkvärdigt. Men med dagens teknik, mobiler, I-fhone mm, samt olika fortskaffningsmedel som snabbtåg mm t.ex. så har avstånden minskat.
Kjells kusin och barndomskamrat har varit vår gäst några dar. De ses inte av olika skäl så ofta, men håller ändå kontakten. Det har blivit många timmars prat om förr och minns du. Gamla undanstoppade kort har kommit fram igen. En sightseeing genom byn,blev både nostalgisk och ledsam.Nostalgisk över alla gårdar- platser som kom i hågs. Ledsen över att Holafors mött samma öde som de flesta byar, utflyttning ,förfallet och ödegårdar. Vi har också blivit äldre. Svårt att lämna bilen och gå . Mest glad var hon över som hon sa, att få se ”ROBERT LUNDINS” som numera ägs av/ Kenneth Karnabäck. Där växte Kjell upp och där lekte dom tillsammans när dom var små och gjorde många hyss. Skolan där hon gått alla sina sex år,döljde också många fina minnen
Hennes hem låg i Överbyn/ Artur Sundvalls. Ej heller rolig syn att återkomma till. Nej då är gamla fotografier och minnen bättre att försjunka sig i.Synd att vi inte ”tog oss ner” till Holaforsen. Innan Vattenfalls utbyggnad, var forsen utflyktsplatsen för byborna och besökare . Är glad över att även jag hann med att få uppleva forsen naturlig, innan den dog, och att även kort som blev tagna finns kvar.
Kusin Vivianne lovade att återkomma till sommaren, vilket vi ser fram emot. Vill även tala om att vi fått nya husägare i byn. Kanske byn lever vidare trots allt.
Dagens citat : Att drömma är som att så. Somliga frön gror, andra inte.
+ 10 gr … vi hörs …


