Liksom i så många andra hem, blev far,farfar,morfar även firad hos oss i går. Med tårta, presenter, besök, telefonsamtal hyllades Kjell dagen lång. Vi har blivit många olika konstellationer i vår fam. Så var det inte förr, i Kjells och min barndom. Ej heller firades far och mor,med en egen dag. Vad jag kan sakna är de teckningar som våra barn och senare barnbarn, uppvaktade oss med. Och allt tisslande och tassande innan kaffebrickan var klar, inför vårt lossas sovande, väntandes på deras uppvaktning.

Jag minns första gången jag fick kännedom om fars dag. Det var i första klass, jag var sju år. Bodde på Skolhem året var 1944.Vi skulle rita ett farsdagskort till våra pappor, som han skulle få på söndag. Vi ritade och skrev  som fröken visade på svarta tavlan. Vi fick också ett sidenband att knyta en rosett på kortet Ta nu hem det här till era pappor, sa fröken. Men jag bodde på skolhemmet, min pappa låg sjuk på Österåsens sanatorium.Jag skulle inte få åka hem förrän till jul. Kanske inte pappa var hemma då. Det var många känslor och frågor som  rörde sig i en sjuårings tankar. Minns att jag tyckte inte om det där kortet. Tog det heller inte med mig hem till jul.

Dagens citat : Vi kan inte låta våra liv styras av det som tidigare hänt oss.

-0,5 gr…                                      vi hörs …