Redan i kurvan in mot forsen såg vi röken från tjärvedsbrasan, som min bror  välkommnande tänt för oss.  Nere på ”hällan” ett dukat bord med kaffe och diverse godsaker.  Det bord och bänkar som han själv tillverkat för byns invånare och  övriga fiskeglada gäster.

När jag krånglat mig ner på  ostadiga ben, kunde jag njuta av ögonblicket  och mina barndomsminnen kom åter och förstärkte stunden. Solen bröt fram som tillsammans med brasan värmde gott.Allt var tyst och stilla bara bruset från forsen hördes. Min barndoms fors  som gav mig trygghet och styrka som barn.

Vi är kvar, vi flyttar inte ,mot alla odds så stannar vi. Att det skulle vara så svårt att bryta upp trodde vi inte.Hur ska vi kunna skiljas från våra fåglar ,ekorrar, lugnet och friden. Friheten att gå och röra sig på egen mark, Springa ut och hämta tidninen varje morron i nattskjortan året runt. Inte behöva tänka på hur man klär sig  innan man går ut.Barn barnbarn. barnbarnsbarn kan röra sig fritt utan förmaningar. Men det är klart….

Hösten kommer med mörker, vintern är lång med snö och kyla långa dagar, strömlöst emellan åt. Värmepannan ska skötas ,sotas. Eget vatten behöver tillsyn,avloppet rensas med jämna mellanrum. Trapporna är svåra att gå i. det ska skottas snö, lång väg till affären, få grannar, men vi har en ”bevbäjare”.

Vi stannar, hur länge får ödet avgöra.  ”Kommer dag kommer råd”  …

Dagens citat :    All förändring är möjlig.

+ 12 gr…                                           vi hörs…

Vi var till Näsåker igår och tittade till Kjell s föräldrars grav, Hade kameran med mig och  äntligen har jag fotograferat Hans Häggkvists familje grav.  Hans Häggkvist  och hustrun Kajsa Greta var Kjells farfarsföräldrar.  Jag följde ofta  svärfar Hildig Häggkvist till deras grav och han berättade deras historia för mig.  Men som vanligt när man är ung, så tog jag inte till mig  historien.

Har nu läst Paul Lundins ” Sanningar och sägner i Ådalsliden” , där han skriver omPelle Molins anteckningar om Häggkvistsläkten i Häxmo som under hans tid varsocknens största och rikaste hemman. Pelle talar också omsin gymnasiekamrat Hans Peter Häggkvist, som var en mycket god och vänsnäll man, som studerade  vid akademin i Uppsala och där prästvigdes. Omkom senare i Amerika av lungsjukdom 36 årgammal.

En annan son Eric studerade

också till präst.  Kjells farfar Erik drunknade i Kattdalsforsen under arbete med flottning. Återfanns inte. Efterlämnade fru och fyra minderåriga barn. Börjar nu förstå vad svärfar Hilding ville berätta. Tänk om jag kunnat få höra hans berättelse nu….

Dagens citat :   Vad du ÄR kommer alltid att vara viktigare än vad du gör.

+ 17 gr …                                                                                                        vi hörs…

Visst håller ni med om att hösten ger vemodstankar ?Eller som någon har sagt att hösten är den svages vår.Nästan alla våra fina fåglar har lämnat oss nu.Måsen som satt på sin stolpe varje morron ,när jag hämtade tidningen,hälsade mig go´morron väntande på sin mat. Trasten, staren, bofinken , flugsnapparen m.fl. Kvar är hackspetten, sädesärlan,koltrasten. Men det blir  så tyst,när fågelsången tystnar. Vemodigt… Får vi träffa er igen nästa vår ?

Vemodstankar får jag också när trädgårdmöblerna tas in, Jessica och pojkarna var hemma i går, hjälpte oss med det,plus andra små saker som vi har svårt att klara av. Vintern är lång kommer vi att få sitta ute och njuta av allt det vackra sommaren ger även nästa år också ?

Men mamma , säger Jessica:” du lever ju i nuet, njut av det.”   Javisst! men  när man blir äldre så är framtiden så kort. säger som mor Ada sa : ”Ji skö fo si sjålv då ji bli gämmal”…

Avslutar idag med pappa Johans dikt: Augustinatt  som han skrev 1947. Rätt så lång men aktuell även idag .

AUGUSTINATT

Augustinattens gråa slöja, skymmer skog och äng där den drar fram,

Stormen tjuter, träd sig böja, regnet piskar torn och stam.

Vad döljer en augustinatt under tiden ?

Träd ,buskar, granar, viden, växlar form i ojämn takt, som av vredens makt.

Vagabondens släpande raspande steg i gruset. Flickan på vägen, lätt klädd blir rädd.

Springer snett över teg till huset.

Molnen skingras stormen avtar, nu tycks man äga det man har.

En natt i oändlighetens himlakupa, vakar över oss och de som stupa.

Gamla månen ler, över oändlihetens vidder ser.

Älskande varan omfamna, människor som i fält dör i gravar hamna.

Andra  vid dans står i kö, väntar på sin mö.

Kräftan i viken, djupt besviken av månens kalla hjässa, de sig mot bottnen pressa.

………………………………………………………………………………………………………….

       av Nils Johan Eriksson.   Bysjön   1947

Tidigt i går morse åkte vi till Sollefteå Sjukhus, Kjell skulle göra sin andra el-konv. Han gjorde sin första för en månad sedan , men den höll inte. Håller tummarna för att det går bättre den här gången. För den som undrar är el-konv. en omstart av hjärtrytmen när man har flimmer / hjärtsvikt.Klart det känns lite pirrigt för både Kjell och mig. Kjell har genomgått så många ingerepp på olika ställen i kroppen, även hjärtat så nu får det vara bra på ett tag. Men han är i goda händer på IVA.

Själv blev jag bjuden på frukostmacka av dottern Jessica uppe på Gynmott. Hon jobbar som läkarsekreterare där. Efter fyra timmar var det dags att åka hem igen. Hemma möttes vi av nyklippta gräsmattor, mågen Tomas och Madde har varit våra ”trädgårdsmästare” i sommar. Vi har underbara barn och barnbarn med respktive som hjälper oss. För övrigt har det varit en seg dag idag. Gårdagens händelse kommer efter. Till råga på allt har vår fasta telefon lagt av. Få se hur det går med det.

Dagens citat : Hjärtat är lyckligast när det slår för dig själv och andra.

+ 12 gr …                                                                                                         vi hörs…