Tänk ändå så mycket man hinner på en dag. Gick upp tidigt, åt en tidig frukost. Kjell behöver ta sin medicin 9 tabl/ morron, innan vi åkte till Junsele. Hade tid kl 8. oo för tvätt och vaxning av bilen. Present från barnen. Lånade Tomas bil, den behövde tankas. Tyvärr all bensin SLUT!! på Ok. Fick åka till Näsåker och tanka. Där fanns det goda härliga jordgubbar odlade i närområdet Åsmon. Hemma igen. Bestämde oss för att åka till Ramsele för några Apoteksärenden innan Laselebron stänger 2-8. Hemma igen, lunch med jordgubbar och kall mjölk. Dags att ringa några viktiga telefonsamtal. Kaffepaus. Kjell fyller bensin på gräsklipparna, klippning av gräs igen innan helgen. Jag rensar nåra rabatter. Nu gassar solen, dags att sätta oss ner i skuggan. Jag läser en bok av DALAI LAMA  ”Att visa medkänsla i vardagslivet.”  En självklar sak tycker man men inte för alla. Jag känner medkänsla för Holafors ryttarförening som fått sin väg avstängd. Det hade väl kunnat finnas lite medkänsla. Men alla är vi olika, även när det gäller etik och moral. Sedan dags för en lätt middag med sill, ägg, potatis och allt som hör till. I morgon får vi hämta vår uppsnyggade bil.

25 gr. + ..                           vi hörs……….

Gustaf 8 år och kompisen Kevin

Vårt barnbarn Gustaf Lodesjö fyller 18. Det ska vi fira med hela släkten. Gustaf bor i Junsele, och där brukar vi träffas som alltid under alla år. Åren har blivit flera och även släkten. Presenterna har blivit annorlunda, men Gustaf är samma goa, snälla kille som han alltid varit  och är. När han var mindre älskade han att uppträda som olika playbackartister.

Vi önskar dig nu all lycka, och hoppas din framtid blir ljus. Vi ses i morgon, momma har som vanligt bakat smörgåstårta.

20 gr +         vi hörs………

Sitter ute och äter min frukost, redan 25 gr varmt. Lyssnar till alla ljud, fågelkvitter, vindens sus, vattenbrus från fontänerna. Våra tre vindspel bildar en vacker konsert. Njuter, men saknar röster från förr. Barn skratt, lek och stoj, hundskall. Kor som råmar, nån tupp som gal mm. Allt är märkligt tyst, utom på riks 90 där bilarna drar fram i en jämn ström. Det märks att det är semester. Om jag blundar och lyssnar så hörs det mer som en brusande älv än en riksväg. Vi vågar oss inte ut på den vägen med cykel mer. Ej heller promenera under semestertiden. Det känns som om den inte är till för gående. Inte för oss äldre i allafall. Annat var det nog förr, när  cyklarna användes för transport av både gods och folk, innan asfaltvägarnas och bilarnas tid. Minns själv hur det var, jobbigt men ändå lättsammare än att gå, då fanns inga cyklar med växel, det var till att gå i uppförsbackarna.

vi hörs………