I Holafors händer det inte så mycket numera. Speciellt inte hos oss. Dagens höjdpunkt är när postbilen kommer med posten. Efter det börjar dagen. Ändå får  vi aldrig eller sällan någon rolig post som vykort eller handskrivna brev. Det är mest räkningar och reklam. Men säger som byfånen som blev lurad tro att det stod en ko utanför fönstret. ”Man vet aldrig det kan stå en ko där”, eller det kan vara rolig post där nån dag. Har äntligen fått mina bruna bönor idag och semlor, så fettisdagen är firad. Förr ”åkte vi fettisdag” spark eller skidor. Jag kan skryta med att jag åkte spark till postlådan= 60 meter fram och åter i dag.  Alltid något i dessa OS tider.

Kl 5.00 i morse -35gr.    vi hörs…..

 – 27 gr. I morse sved det gott om ”häkakulern” =fotknölarna när jag klockan halv fem travade ner till postlådan för att hämta tidningarna. Min skräck är att ramla ute i kylan, kanske bryta benen bli kvar där. Har skämt bort Kjell med att få kaffe och tidning på säng  omkr. kl 6.00, så före det saknar han mig inte. I går uppvaktade vi Evelina på 20-årsdagen. Man blir lycklig när man ser att det går bra för barnbarnen. Vilket kalas, hon hade bakat goda bullar, smarriga bakverk, dukat fint. Klart att hennes Per hade nog ett finger med. Och tänk att så många kan rymmas i en liten trea. Smörgåstårtan vi kom med hade behövts vara dubbelt så stor.

Nu kl.15.00 sol -18 gr.       vi hörs…

Den fjärde att uppvakta denna månad är Evelina, vår sondotter, på hennes 20-årsdag. Jag har som tradition att uppvakta med en maträtt, kaksort, bullar, allt efter önskemål. Till Evelina blev det vår speciala smörgåstårta som vid det här laget har blivit ett ansenligt antal. Men nu är den gjord för att levereras i morgon tillsammans med paket. Vi har också en annan tradition, Kjell och jag ringer upp tidigt på morron och sjunger ”Ja må du leva”. Skulle vi glömma det blir det katastrof. Enl. fam. är det höjdpunkten på dagen.

Vilket katastrofväder vi har, inget promenadväder för kärlkrampsjuka. Vi stannar inne och äter gott, njuter och går upp i vikt. Men vad då, vi har kommit till slutet av levnadstråden, ska man inte njuta då? Idag ska vi äta ”pärsluring med fläsk”. Gott!  Titta på idrott på TV. Glädjas med Anna som fick medalj och hoppas att det går bra för Järbyn och för Anja i nästa tävling. Till Helena du får min dikt. Du är bäst!

Livets stormvåg.

At kastas ut i livets stormvåg är ej lätt. Man prövas hårt på alla sätt.

När man i oförstånd tror alla om gott, plötsligt står där ensam med allt det goda man fått.

Helt naken, avklädd står man där. Undrar? Vart resan nu bär. En klapp på axeln, ryck upp dig är det svar man får.

Vad hjälper det, när idag inte är som igår.

ur: Känslor-från skurhink till insikt.

kallblåst -18gr    vi hörs…

Tänk om man hade tillhört den ekonomiska skaran som enl. Maud kan utnyttja den lyckligaste dagen och få ta del av dom hushållsnära tjänsterna. Näe här får man gno själv. Men jag ska inte klaga vi hjälps åt Kjell och jag.  Snart är vi färdiga och får sätta oss ner och njuta av en kopp kaffe med bulle. Samt glädjas åt att vi klarade det själva den här gången också.

-17gr.   vi hörs…….