Firade min storebror Hans – Ingvar  på 85 årsdagen igår, b.la   att tillsammans med hans fam. äta en god lunch  på Corner House.     Jag har alltid beundrat min storebror. Han var den som 14 åring fick ta  ansvar för vår familj , när Far blev sjuk och inlagd på Österåsen.   Hjälpa Mor hemma i skogsbyn Bysjön med olika göromål. Han var den som hämtade o lämnade mig på Skolhemmet  de gånger jag fick komma hem. På vinter med spark, sommar med cykel åkte han med mig de två milen i ur och skur. Några år senare gick han som snickarlärling vid Näsholms snickeri och utbildade sig till Möbelsnickare.

Under anläggartiden arbetade han som snickare på olika byggen. Finsnickeriet fick vila. Det har han som pensionär  tagit upp igen och tillverkar olika fina saker i sin snickarverkstad på hemmagården i Bysjön.

Nu när vi flyttat till Junsele, har vår vänskap åter djupnat och vi kommit varandra närmare igen. Varje lördag ses vi ,när han  åker in till Ica för att handla. Då kommer han upp  till oss på Dallas för en kopp kaffe och vi får prata gamla minnen, eller nya aktuella händelser.  Det är en gåva att vi tre syskon får finnas kvar i livet, även om vår lillebror (75 år) bor i Märsta så håller vi kontakten med varandra alla tre varje dag.

Dagens citat : Lyckan tar inte slut. Den finns i obegränsad mängd och är öronmärkt för var och en av oss.

+ 7 gr …                                                                  vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har väl inte hänt så mycket sen sist jag skrev. Håller fortfarande på att acklimatisera oss. Det dåliga vädret gör att det inte går att vara ute med rollatorn. Vi har istället bjudit barnen  på middag  för all hjälp vi fått med flytten.  Det är ju lite pyssligt att fixa och dona , Framför allt att få plats, för vi har det lite trångt.

I torsdags var vädret lite bättre, vi bestämde oss för att ta en promenad med våra rollatorer till  kyrkogården , med en blomma inför Morsdag på mina föräldrars grav. Det blev inte så, vi tog bilen. Tur va väl det,  graven ligger längst ner, det var svårt nog att gå den biten med bara käpp. Det är lätt att felbedöma ens förmåga, vi var helt slut innan vi var tillbaka vid bilen.   I fredags var Jessica hem, med Morsdagsplant för balkongen. Har även fått blom plant av Jonnie ,  Madde och Mona. Så nu ska det blomma på balkongen i sommar.  Men oj vad vi springer ut och in med dom. Det är för kallt på nätterna än att låta dem stå ute.

Det var Öppet hus med Loppis ,underhållning och fika  inne på Gunillagården i går.   Vi var är en liten stund , men trivs nog bäst i vårt lilla krypin, så vi gick hem. Är nu framme vid Morsdag. En annorlunda än vad vi brukade ha hemma i Holafors. Men inget är bestående, livet går vidare, ålderdomen är oförutsägbar…

Dagens citat : Vi mår bra av att ta till oss vardagens glädjestunder

+8 gr …         ikväll                                                                                 vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är två återvändare som nu bor här på Dallas, bland flera andra. Då pratar jag inte om Kjell ,utan om en annan  för mig betydelsefull fiktiv ”person”.  Dockan med den blårutiga kjolen.    Den bär på en egen historia, som jag också skrivit om i min bok ”Skolhemsongen”

När jag som 7 åring  för 70 år sedan kom hit till Junsele och Skolhemmet , tillsammans med 40 andra barn i olika åldrar, var det nog inte lätt för föreståndarinnan TantKetty att sysselsätta oss alla.  Vi var ju inackorderade där dag och natt i flera månader under skolgången.  Men  i ett litet utrymme ovanför trappan fanns ett dockrum för oss minsta. Där satt dockan , bland flera andra , som blev min favorit. Den har en stoppad kropp av tyg. Kläderna hade tant Ketty sytt av tygrester. Jag växte upp , nya små fick leka med dockorna.

Skolhemmet lades ner, användes till olika skolaktiviteter.   För ca : 20 år sedan besökte jag ”blå skolan ”. Där satt dockan, känslorna och minnena svämmade över. Tant Ketty hade då också återvänt till Junsele och Dallas. Besökte henne ofta, vid ett besök berättade jag om dockan.   / Den dockan ska du ha, se till att du får den /.  Så nu sitter dockan och jag här i våningen intill Tant Kettys, där hon bodde under sin tid här.  Återigen Mors kloka ord : ” ållting gå bärä rönt,tänk på dä ”.

Dagens citat : Vår förmåga att föreställa det som är möjligt avgör vad som händer.

+ 8 gr …         sol  idag.                                                          vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi sitter vid köksbordet Kjell och jag, äter söndagsmiddag. Tittar ut lite slött genom köksfönstret. Söndagsflanerade  människor   går förbi, någon bil kör förbi ibland. Då händer det, en ko kommer gående , helt ensam på gatan.  En brun fin ko, ser ut att vara en kviga. Vi stirrar ut ,jo det är sant ,det är en ko. Målmedvetet styr hon sina steg mot OK, försvinner bortom brandstationen.

Jag påminner mig om en liten anekdot jag läst, om att tro på det omöjliga. /    En Mor och hennes vuxne något  ”förståndshandikappade” son ( enl. berättelsen)  ,  bor tillsammans i en stad. Sonens kompisar tyckte om att retas med sonen.  De sa :   Det står en ko utanför fönstret !     Sonen sprang dit, ledsen kom han tillbaka, det stod ingen ko där. / Varför låter du dig luras sådär ,sa modern. Det förstår du väl, att det inte kan stå en ko  där.  Men tänk om det en dag stod en ko där, den chansen vill jag inte missa, svarade sonen  /

Därför sluta inte tro på det omöjliga. Det omöjliga kan hända, T.E.X att en ko kommer gående ensam på gatan utanför Dallas. Mitt i en söndagsmiddag…

Dagens citat :  Chanser får vi alla, men alla vågar inte ta dem. Vilken chans kan du ta i dag?

+ 8,5 gr … grått o blött                                                                       vi hörs …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I vår väntan på bättre och varmare väder, så började jag i förrgår,  med hjälp av Madde och Tomas att göra i ordning på balkongen.  Det är ingen mening ,tyckte Kjell. Det kommer både att regna och blåsa ,det  blir bara nå” klater”.   Måste få prova i alla fall.

Men va rätt han fick.   Världens storm drog fram i går, och det haglade och regnade hela dagen. Allt blåste omkring i huller om buller. Fick fälla ihop möblerna på golvet. Någon som tidigare bott här, har gjort en provisorisk liten ramp av bräder i balkongdörren. Den ville jag ta bort.  Nu var den blöt och ful, svårt att öppna dörren. Så jag hämtade hammare, slet och drog, fick den att lossna.

Jaha vad ska du göra med den då ? sa Kjell Jag åker ner i källaren till skräprummet med den. Stoppade allt i en sopsäck och gav mig iväg. Sen hände det som inte får hända. På väg ut genom hissdörren, snavade jag , flög på huvet på cementgolvet. Där låg jag och sopsäcken en stund .  Om jag gjorde mig illa ?  Mitt ena bröst som jag landade på som en airbag värkte, tårna på vänster  fot pulserade,  vänster underarm, blev skrubbad. Jag hade tur. Inga benbrott .    Så går det när man inte tänker sig för, det  går fortare i huvet än i benen.

I dag har stormen lagt sig, allt är återställt på balkongen.

Dagens citat : Var närvarande i det du gör när du gör det .

+ 12 gr …                                                                              vi hörs …