Vi var på dop igår.Vårt yngsta och fjärde

barnbarnsbarn Svea Saga Madeleine, döptes i Junsele kyrka.Min barndoms kyrka,dit jag promenerat som liten, varje söndag som skolhemsbarn,till söndagsskolan i fyra års tid. En känsla av nostalgi, infinner sig alltid, vid besök i kyrkan.

Nu var det vårt barnbarn Anton, och hans Isabell som bjöd oss på dop av dottern Saga. Vi var en blandning av unga och gamla som samlats inför denna högtid. En vacker cermoni, där ordets betydelse,kankse är svårt att tolka för dom unga, i just den stunden. Som en av ”de äldsta” i fam. fick jag som uppdrag att läsa en bibeltext, en lite omgjord nymodern text. Men ändå svår att förstå.

Efter dopet bjöds vi på kaffe med dopp i församlingshemmet,där lilla Saga hade ett eget dignande bord med doppresenter.Själv sov hon gott i sin vagn, helt ovetande om att det var hennes stora dag.

Barnbarnen är livets efterätt. Kjell och jag har fått njuta av den i över 40 år nu. Men det är också gott att se hur barnbarnen växer upp,till egna personligheter, med egna barn. En god efterrätt ska ätas sakta, räcka länge,vilket har fått oss att förstå, att livet går vidare utan oss. Med nya generationers efterrätter. Men vi kan med stolthet säga :

Att utan oss hade det inte blivit nån efterrätt alls !

Dagens citat : Andlighet är att anstränga sig att leva efter det vi tror på

+ 10 gr…                                                        vi hörs …

I 50 år har vi varit med på olika skolavslutningar /examen.Där har vi satt en gräns. Årets skolavslutningar för tre av våra barnbarn, blev utan besök av morfars. Men det är  vackra minnen att tänka tillbaka på. All den glädje och frihet, alla finklädda barn och föräldrar som samlats i kyrkan, känner inför sommarlovet.Alla vackra barnsånger och sommar psalmer,som hör sommarens intågande till. Men dagens tempo gör att vi gamla inte riktigt hinner med.

Det var lugnare förr.  Har minnen  från en skolavslutning hemma i Bysjön, eller slutskola som vi sa då. Jag var sex år. Så många skolbarn var det inte, kanske 10 st i varierande klasser. Det var  högtidsdag för  barn ,föräldrar och syskon, finklädda och förväntande samlades vi hos Adolf Vestbergs, där skolan var inhyrd i ett enda rum, som var skolsal. Lärarinnan Märta Vestberg stod ute,  finklädd  på lövad veranda och välkommnade oss.  Skolsalen var pyntad med björkar och blommor. Efter förhör, sånger, betygsutdelning, blev vi alla bjudna på,kaffe för vuxna, saft till barnen, med goda bullar och kakor ute i deras trädgård. Vi satt i gräset, det var alltid, som jag vill  minnas, sol och värme.Flaggan var hissad. Det var glädje, men även vemod,  det året .Sista skolavslutningen i byn. Skolan lades ned.

Men om hälsan står oss bi, så kanske vi kan få uppleva ännu en skolavslutning, när yngsta barnbarnet Jacob om två år, avslutar sitt första skolår.

Dagens citat :   Vårt liv är här och nu och bara vi kan välja vad vi vill göra med det

+ 15 gr…                                                  vi hörs …

När vi i vintras tog beslutet att stanna i Holafors,inte flytta till en liten tvårumslägenhet,förstod vi att det skulle bli mycket trädgådsarbete. Vi bestämde då också att vi bara skulle göra det absolut nödvändigaste. Det är det vi har försökt med nu i flera dagar. Men så svårt det är. Gräs, ogräs, blommor, buskar , växer så det knakar.Vi klipper och klipper, haltar omkring, stönar och ojar oss.När vi tror vi är klara, får vi börja om från början.

Men tänk vad lyckliga vi är, som får vara hemma. Få njuta av det som vi har gjort, och gör.Gå ut i tidiga morronen i endast nattlinnet,lyssna till fåglarna,koltrasten,talgoxen, björktrasten. m.fl. som håller sin morgonserenad. Och känna alla dofter. Det lämnar en eftervärme som kommer att finnas och hjälpa oss att klara vintern.

Någonting annat som jag kan bli lycklig av, är när vi får be

sök av barn och barnbarn och hallen fylls av skor i olika storlekar.Minnet väcks från den tiden  när vår fam. var fulltalig.Barnens och deras kompisars skor trängdes där då som nu. Numera är det tunt med skor, även besök.Endast grannen Ebbe kan komma för en pratstund emellanåt. Kjell och Ebbe är Holafors Old Boys ensam i sin årgång numera.

Dagens citat : Det är bara det som vi inte gjorde som vi ångrar.

+ 15 gr… vi hörs …

För mig är den 6 juni Svenska flaggans dag.Så sa vi alltid när jag var liten. 6 juni var då även en högtidsdag/skolavslutning. Då hissades flaggan på skolan och av alla i samhället som ägde en flaggstång. Det festligaste då, det var att se alla finklädda barn och mammor,lövade skolsalar, blomsterprydda skolbänkar.  Vi fick vår examens bok, efter ett nervöst förhör över av vi lärt oss under skolåret, medan i regel våra mammor och småsykon hörde på, från sina för dagen placerade långbänkar efter väggen.

Sedan kom sommarlovet, jag fick åka hem till Bysjön.

Nu heter det nationaldag,är ”rödag” i almanackan,ledigdag för alla som har ett arbete,som går att få ledigt ifrån. Flaggorna vaggar och hela Sverige firar efter ett förutbestämt mönster. 

 Flaggan har ingen egen dag längre, den kan och hissas hur som helst, även hos oss, där den sitter uppe hela sommaren. Hos oss har den 6 juni blivit vår egen speciella dag, i år 25 årsjubileum, Kjell gjorde då sin By pas operation av hjärtat i Umeå. Operationen lyckades och hela Umeå och Sverige flaggade den dagen.Kjell var för övrigt då den fjärde personen som opererades i Umeå,   som nyss hade börjat med Bay pas operationer.   Den 6 juni blev vår dag.

Dagens citat :   Du är viktigast i ditt liv .

+9 gr…                                                    vi hörs…

Mormor -Hans-Ingvar- Farmor

Min farbror Albert 30 år

När jag i söndags var hem till Bysjön visade min bror Hans- Ingvar mig några gamla bilder, som jag  inte hade sett förut. Kvaliten´är dålig tyvärr.

 Bilderna var tagna i slutet 20 talet och början av1930. Bilden av min pappa Johan då 27 år, tillsammans med min farmorKajsa Greta 70 år , på trappan till det hus på torpet, som dom då bodde i. En liten timrad grå stuga, där hon fött 5 barn, varav fyra dog som unga. Barnens far Pelle dog i vad som då kallades för lungsoten när barnen var små. Min pappa Johan ärvde  sin far Pelles jaktintresse och från tidig ålder försörjde hansig på jakt.

År 1928 träffade han mor Ada,hon arbetade då i Åsele. Han cyklade då, har han berättat  varje lördagkväll från Bysjö till Åsele, och hem söndagkväll. Kanske är det den cykeln vi ser på fotot. Han byggde sedan, när mor flyttade till Bysjön 1933, det hus som sedan brann ner  1938.

Den andra bilden visar på vår mormor Anna52 år på besök, Hans- Ingvar 3 år och farmor Karin73 år , medan de ännu bodde i den lilla torpstugan . Den tredje bilden är pappa Johans bror Albert 30 år, som dog 1941, 42 år gammal.

Det kändes både märkligt och vemodigt, att igår sitta på den plats där allt detta har hänt och där även jag har tagit mina första steg. Men torpet lever vidare i Hans -Ingvars vård. Jag kan bara undra vad de gamla skulle sagt om de  fått se de idag.

Dagens citat :  Vårt liv är här och nu och bara vi kan välja vad vi vill göra med det.

+ 14 gr …                                                               vi hörs …