Mental träning

Höjdrädd eller?

Lämna en kommentar
Jag uppe på taket!
Jag uppe på taket!

 

Läste Mental träning under åren 1994-95 på distans vid Örebro skandinaviska ledarhögskola. Hade kommit till Målbilder. Jag var höjdrädd, hade varit  det så länge jag kunde minnas. Min målbild blev då, Jag ska klättra upp på vårt hustak, två våningar upp. I min målbild hade jag redan varit där. Väntade nu på tillfället att  få prova på riktigt.  Kjell och jag sitter vid frukostbordet. Lite trötta, tysta. I våra egna tankar. Ute är det milt vinterväder. Det börjar ljusna. Tror jag ska skotta taket idag säger Kjell, det är nog dags nu. Nu ser jag min chans, skyndar mig ut, tittar upp mot skorstenen. Det är dit jag ska. Börjar klättringen. Det går lätt, känner ingen höjdrädsla. Är nu uppe vid skorstenen. Ser ut över byn, njuter av utsikten………….men var är karln? Jag börjar frysa……….

Nu ser jag honom på gården…. Hej! Hallå! Skriker jag… Nu ser han mig, stirrar uppåt, tar sig för huvudet och skriker tillbaka… Hur i helvete ska jag få ner dig därifrån?.. Lugn, svarar jag, jag kommer ner.  Nere ser han på mig, och frågar, ..Vad hade du där uppe att göra?  Jag ville kolla om min målbild fungerade. Han kramar om mig, undrar har du fler såna idiotiska ideér?.. Vet inte, men ett vet jag, jag har blivit oförutsagd, gör vad som faller mig in….

Är inte  höjdrädd. Men fortfarande nyfiken på livet

Sol +12gr vi hörs……..

Från Holafors

Corner House

Lämna en kommentar

Vi var bjudna på AFTERWORK på CORNERHOUSE, Junseles Värdshus och Hotell igår. Jag åt Entrecote med kantarellsås och pommesfrites. Gott. Men jag saknar Börjes lilla knorr på maten. Den mat han serverade på det gamla stället, mitt i byn, var super. Corner House fritt översatt = Hörnstugan. Hörnstugan var ett populärt café när jag var ung. För 55 år sedan höll vi, Kjell och jag bröllopsbjudning  på Hörnstugan efter vigseln. Så det känns lite extra att gå och äta på Corner House. Någonting annat som känns bra var att sonhustrun Birgitta och sondottern Josefine serverade i går kväll. Vår dotter Madelenie bjöd på maten, några av våra barn och barnbarn, och vänner var där. Eller som min mor sa/ Alliting går bara runt, tänk på det. Hörnstugan eller Corner House spelar ingen roll, samma känsla som för 55 år sedan fanns kvar.

Tack Madde och Tomas för en fin kväll.

vi hörs……..

Om Bysjö

Farmor

Lämna en kommentar
Farmor
Farmor

Bilden föreställer min farmor Kajsa Greta Eriksson född Sjölund år 1860 i Rörtjärna, en liten skogsgård nära Fransåsen. Blev gift i Bysjön med min farfar Petrus Eriksson. År 1892  föddes deras första barn, inom loppet av 11 år blev farmor mor till 5 barn. Blev änka 1911 när farfar dog 46 år gammal, i vad man då sa lungsot. Dom två äldsta döttrarna dog året efter i samma sjukdom. Ensam fick hon dra försorg om de tre kvarvarande barnen, på ett litet torp  utan vare sig ladugård eller boskap. Hur dom överlevde är för mig en gåta. År 1918 härjade Spanskan även i Bysjön. Den tredje dottern Augusta drabbades och avled samma år. Två söner Albert född 1898 och min far född 1903 fanns nu kvar. Albert hade läshuvud, tyckte om att skriva, skrev art. för olika tidningar. Läste språk,  esparanto, var intresserad av hypnos ville ut i välden. Min Pappa Johan hade ärvt sin fars jaktintresse och frihetskänsla. Nu fanns det mat, kött och fisk på bordet, han kom sällan hem tomhänt. Men åter drabbade sorgen fam. Albert drabbades av TBC som man nu sa. Dog 1941 på Mörsils sanatorium. Då var inte farmor ensam om sorgen, far hade gift sig med min mor, min äldsta bror och jag var födda. Farmor hade en fam igen. Nu behövde huset på torpet renoveras, far jobbade dag och natt har mor berättat.  1938 slog åskan ner i huset allt brann upp. Farmor fick än en gång plågas av det otroliga ödet, se sitt hem utplånas. Trots så många sorger och motgånar var hon tryggheten. Hon fanns för oss gav oss styrka. Året innan jag började skolan 1944, lämnade hon oss, men hon finns alltid med mig som den ödmjuka, trygga. Jag minns henne inte, men bilden, hennes händer i  mina och min bror JanOlas, ger mig ett lugn på min ålders höst.

vi hörs……..

Från Holafors

Små pretantioner.

Lämna en kommentar

Vilken lycka, vilken glädje. Väghyveln kom igår och hyvlade byvägen. Nu kan vi promenera igen på en slät fin väg. Har ju tidigare berättat att  pga. mina dåliga knän, kan jag inte gå på en knölig och isig väg. Men igår sken solen och fåglarna kvittrade, vi mötte en pojke med hund, postbilen och en väghyvel på en och samma dag. Gick samma väg idag. Mötte ingen.  Men vägen ligger där slät och fin och jag njuter. Talgoxen sjunger sin locksång, hackspetten trummar på i samma förhoppning att finna en fru. Resultatet visar sig nog framöver när små fågelungar tittar fram. Såg föresten ett harspår som kretsat fram och tillbaka, blandat med ett rävspår. Hoppas det gick bra för haren, samtidigt som man unnar räven mat. Om man som jag haltar fram och går sakta, hinner man se och höra mycket. Eller som ett barnbarn som åkte bil med mig sa: Man hinner se mycket när man åker med dig Momma!

Klockan 14.00 +3,6 gr.    vi hörs……

Gamla bilder

Nostalgi

Lämna en kommentar
34an
34an

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  
Från vänster Kjell Häggkvist, Torsten Andersson.

 

Arbetslag på 34an
Arbetslag på 34an

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hugo Näslund, Kalleen,Gullik Jonsson, Hjalmar Söderberg
Singvall Sundvall, Rulle Lindgren och verkmästare Ödman.

Singvald och Kjell
Singvald och Kjell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittade några gamla kort från tiden när Lasele kraftstation byggdes. Kjell och hans bror Singvall arbetade med rep. och smörjning av grävmaskiner. Året kan vara omkring 1955-56.

Junsele & Holafors