Nog är det väl bra att det verkar bli en tidig vår. Men för oss innebär det ”husarrest”. För det första är gården en isbana, sedan har regn och värme gjort att den nu liknar en mindre sjö, Byvägen är likadan, broddar och stöd av rollator hjälper inte, man känner sig som Bambi på hal is. Läkarnas recept, ang. min Benskörhet, du måste träna dina ben- promenera, men var försiktig, du får inte ramla, rimmar dåligt just nu.
Önskar att jag som vår lilla ekorre Kurre, som hållit oss sällskap vid fågelbordet i vinter. Kunde ta mig ut och sola på vår lilla altan.
I dag är det också internationella kvinnodagen. Visst finns det förebilder, mäktiga stora kvinnor, men tänk så många duktiga förebilder det finns bland oss, i vår närhet , som aldrig får eller har fått ett erkännande eller berömmelse för vad dom gör eller har gjort. Jag skulle kunna nämna flera förebilder , som alla har betytt mycket för mig, men som nu är borta. Det är nu när dom är borta och jag blivit äldre, och jag tänker tillbaka som jag förstår deras betydelse.
Men alla lever dom vidare genom mina böcker, som ett postumt tack till dom alla.

Dagens citat : Vi kan bli vad helst vi önskar att bli om känner tillit till vår egen förmåga.

+ 9 gr … vi hörs …

Dokument kjello age sid 2Dokument kjell o age I min iver att städa och plocka i mina lådor inför flytten, hittade jag b.la. den här historien. Den är från 1998 skriven av Jonnie och publicerad av honom i en Mc-tidning samma år.

Oj så mycket jag hittar, som jag har sparat. Kastar en del, men barnen säger ,kasta inte allt vi vill också titta. Nu publicerar jag den här historien på mommas så ni också får läsa.

Dagens citat : Det är fiffigt att hitta glädje i det tråkiga som måste göras.

+ 15 gr … vi hörs …
Ps. Öppna Kjell och Age först, därefter sid 2 . för att läsa berättelsen

Hurra jag är på banan igen. Undrar ni vad som hänt ? Min dator la bara av. Eftersom det inte finns någon här i min närhet som kan hjälpa mig. Så fick jag vänta på sonen/ Jonnie som kunde komma i går. Felet fixade han på bara några minuter. Så nu är jag igång.

Tänk va sårbar man är utan Dator, när man bor så här. Inte kan man betala räkningar. beställa medicin. mm. Ingen Facebook, inga nyheter från olika tidningar., ingen blogg. Hur gjorde man förr ? Det går fort att vänja sig.
Vi var till Junsele igår . Jonnie hämtade, vi var på banken och ordnade fullmakt. så att allt flyter på, fastän vi inte bor här längre. Tänk så mycket som ska ordnas, men barnen tar över när vi lämnar ”den sjunkande skutan”. Det kommer att kännas konstigt att inte ha kontroll längre, men ändå skönt att slippa ansvaret. Jag tror, vet att vi kommer att kunna ”BOA” in oss i vår lilla trea och göra det mysigt även där.
Vi har ju varandra, tryggheten finns inom oss, den kan man inte hitta någon annanstans. Ej heller lämna, den bär man med sig.
Eller som barnbarnet Evelina säger på Instagram : ” Har diskuterat framtiden med mina farföräldrar idag, framtiden är läskig, den är skrämmande och känns overklig , men det kan nog bli bra det här”

Dagens citat : Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss.

– 3 gr… vi hörs …

Sakta men säkert skrider dagarna framåt, känns som om jag vandrar inuti en bubbla ibland. Kommer på att jag gör saker för sista gången emellanåt. Sista gången här hemma.
Telia abonnemangen är uppsagda, första maj tystnar det. Det har Tomas fixat.
Min knäskada går också framåt. Känner mig helt bra nu. Att åren går framåt ser vi även på barnbarnen. Två av våra barnbarns pojkar Teodor och Oskar har fyllt 14 år den 26, 0 27 nu i veckan. Dom är kusiner födda på var sin sida av 12 slaget, inte många minuter skiljer dem åt. Våra döttrar Madeleine och Jessica födde dem på soll. BB. Två underbara grabbar, med helt olika intressen. Teodor är hockeykille, Oskar brinner för fotboll. Grattis till er båda. Hoppas ni blev nöjda med presenterna.
För att återgå till flytten, så känns det som om jag återvänder till rötterna. Som jag tidigare och i min bok Skolhemsongen berättat, började jag min skoltid i Junsele som sjuåring. Fick lämna mina föräldrar, bo på Skolhem. Men för Kjell blir det en ny erfarenhet. Att bryta opp efter 80 år i Holafors. Men vi har tre av våra barn där och barnbarn. Vi har levt ett rikt liv tillsammans som jag tror vi nu kan finna ro i. Eller som tankeorden vi fick av Skolhemmets Tant Ketty när vi som 16 och 19 åringar förlovade oss, kom ihåg: UNGDOMENS LYCKA GER ÅLDERDOMEN RO.

Dagens citat :Nybörjaren ser många lösningar på ett problem, ”experten” betydligt färre

+ 0,5 gr … vi hörs …